Månad: juli 2005

Hur hemlik än miljön kan vara i ett förlossningsrum så är man ändå inte hemma, och det upplever många som avgörande. För dem känns allting lugnare hemma. Andelen nya intryck är färre, allts om är vant och hemtamt gör att man känner sig trygg. Flera mammor som har erfarenhet av både hem- och sjukhusförlossning tycker att de hade mycket lättare att komma igång med amningen hemma eftersom de var mer ostörda där. Detta hade även som resultat att de ammade mer och längre.

Hemfödande föräldrar upplever också att den lugna miljön är fördelaktig för det nyfödda barnets hälsa. Detta bekräftas av de svenska barnläkare och barnmorskor som har lagt märke till att de hemfödda barnen inte går ner i vikt lika mycket som nyfödda på sjukhus, eller inte alls.

Möjligheten att närvara vid och uppmärksamma allt som händer med barnet är mycket stora vid en hemfödsel. Som förälder vet man exakt vad som händer med barnet. Inga överraskningar uppstår, inga konflikter med personalen om amningssätt eller tider, användande av napp eller annat. Man kan ha barnet hos sig hela tiden om man så vill och behöver aldrig tänka på att man själv eller det lilla barnet ska störa eller väcka andra.

”För egen del var det en obeskrivligt läkande, stärkande och befriande upplevelse. Det var så lugnt och jag hade sådan makt över mitt liv i en utsatt stund. Och jag fick kämpa själv, för min egen skull, och dessa fantastiska människor var där och stödde mig. En andlig och fysisk upplevelse av enorm magnitud!
Mitt barn mådde mycket bättre av det, hon fick en lugn start med många andhämtningspauser, ingen stress! Jag tycker också att hon utvecklades bättre under de första månaderna, men det är ju subjektivt.”
Freja

Det finns många fördelar för syskonen när mamma slipper åka till sjukhuset för att föda. Vissa föräldrar låter de större barnen vara med hela vägen, även under själva förlossningen. Andra vill vara ostörda och låter en vän eller släkting passa barnet/barnen i ett annat rum eller hemma hos sig själva. Syskonen får sedan komma in och se det lilla underverket när föräldrarna själva vill.

Flera föräldrar som fött hemma menar att det faktum att det större barnet har fått vara nära sitt lilla syskon från början, och inte behövt separera från föräldrarna under tiden syskonet föds, har varit mycket positivt. De tror att detta har varit en bidragande orsak till att det äldre barnet inte känt någon särskild svartsjuka gentemot det yngre.
Även för syskon i tonåren kan en hemförlossning bli en erfarenhet som skänker stor trygghet inför det egna föräldraskapet senare i livet.

Att en hemförlossning har fördelar för pappan/partnern har vi redan beskrivit. Hans roll blir en av de viktigaste – inte bara före och under själv födseln, utan även efteråt. Han behöver pyssla om den nyblivna mamman på det sätt hon vill, och se till att syskonen har det bra. Han kanske tar kort på bebisen för att föreviga dess första timmar på jorden.
Han tar ansvar för att rummet där mamman och bebisen ligger är lagom varmt och att båda har vad de behöver, att sängen får rena lakan om det behövs och att det städas i ordning. Och det är han som ordnar detaljerna kring det eventuella firandet. Ett nytt barns ankomst är en av livets absoluta höjdpunkter, och högtiden kan bli mycket högtidlig när man firar den hemma!

Varje år väljer ett hundratal kvinnor i Sverige att föda sina barn hemma. I England föds något fler av alla barn hemma, cirka 2,5 % varje år. I Holland är det betydligt fler, cirka 35 %. Mer än vart tredje holländskt barn föds alltså hemma i sina föräldrars sovrum!
Hur tänker alla dessa barns föräldrar, varför vill de inte föda på sjukhus?

I Holland väljer varje kvinna var hon och hennes familj vill föda sitt barn. De får välja fritt, de uppmuntras att välja genomtänkt, utifrån sina egna behov. All information finns lätt tillgänglig för att underlätta ett fritt val. (Holland har för övrigt nästan lika bra siffror som Sverige vad gäller nyfödda barns och nyblivna mammors hälsa.)

Även på engelska mödravårdscentraler uppmanas blivande föräldrar att informera sig om vilken som är den bästa platsen för just dem att föda sina barn, hemma eller på sjukhuset.

Låt oss göra ett tankeexperiment, för att verkligen ta frågan på allvar. Med tanke på att mänskligheten har utvecklats i hundratusentals år utan förlossningskliniker – vad är egentligen argumenten för att alla barn ska födas på sjukhus?

Självklart vill man ha medicinsk övervakning vid en förlossning som förväntas gå snett. Men det är bara ett litet fåtal av alla födslar som går snett. Forskning visar att det inte finns någon anledning för fler än 60 % av alla kvinnor att föda på sjukhus – även om fler än så föder på sjukhus förbättras inte hälsostatistiken. Det innebär helt krasst att fyra av tio kvinnor åker till sjukhuset helt i onödan när de ska föda sitt barn, och tar därigenom plats och uppmärksamhet från de som verkligen kan tänkas behöva den.

Enligt världshälsoorganisationen WHO kan alla kvinnor med lågriskgraviditeter, cirka 70-80 % av alla kvinnor, föda hemma och fortfarande vara lika säkra som om de födde sitt barn på sjukhus. Ett stort antal av dem skulle troligen vara säkrare hemma än på sjukhus.

Idag är det inte självklart att en vuxen, fullt frisk kvinna själv ska få fatta beslut om var hon vill föda sitt barn. Ända sedan de manliga läkarna började delta vid barnsbörd på 1700-talet har både barnmorskornas och de födande kvinnornas eget inflytande över den egna kroppen, den kvinnliga sexualiteten och barnafödandet minskat drastiskt. Ur ett feministiskt perspektiv borde det vara självklart att granska hur manliga forskare och läkare tänker och praktiserar sina tankar vid barnafödande.
Idag lämnar alltför många kvinnor över ansvaret för sin egen och sitt barns hälsa till experter som utgår från manliga erfarenheter av kvinnokroppen. Exempelvis vet få unga kvinnor hur barn föds, hur hon själv kan följa barnets väg genom sin kropp steg för steg under förlossningen, hur hon själv kan påverka och underlätta graviditet och förlossning för både sig själv och barnet och hur hon kan göra födseln säkrare och mindre smärtsam. Hon vet alltför lite om de mediciner, droger och åtgärder som används av barnmorska och läkare vid graviditet och förlossning. Det finns nog få områden där kvinnor i så hög grad överlåter tänkandet som när det gäller den kvinnliga kroppen och hälsan i allmänhet, och barnafödandet i synnerhet.

En barnafödsel är inget mystiskt eller farligt. Många föräldrar som vill föda hemma vill hellre fokusera på höjdpunkten, högtiden, kraften, prestationen, kicken, triumfen och framförallt kärleken. Att föda barn är något mycket speciellt! Det kan vara den största dagen i ens liv, ett gott minne som räcker hela livet.

Det finns många orsaker till att se fram mot en hemfödsel: Att man har lärt känna sin barnmorska i förväg, fått vara med om att bestämma var födseln ska äga rum och vilka som ska vara med. Att man slipper åka hemifrån när det verkliga födsloarbetet startar och värkarna börjar rulla på, slipper sätta sig i en bil under sammandragningarna. Att man får ha barnmorskan så nära och tillgänglig man vill, eller få vara helt ensam om man vill. Du får vara precis som du vill, ha dina egna kläder, dina egna saker, vara i dina egna rum i en välbekant omgivning och gå ut och in i rummen som du vill. När barnet är fött blir allt lugnt, inga andra behöver barnmorskans uppmärksamhet, ni själva bestämmer hur ni vill ha det timmarna efter födseln. Allt detta kan i högsta grad bidra till en fantastisk upplevelse av kärlek, stolthet och triumf.

”Bondingen mellan mamma, pappa och barn är inte bara en fråga om vad som hände minuterna efter att barnet fötts, utan om hela den omgivning i vilket födsloarbetet sker. Det är inte en kemikalie som kan injiceras i föräldrarna efter förlossningen för att hjälpa dem att bli effektiva vårdnadshavare. Det är resultatet av en långsam, kraftfull process som startat redan efter graviditeten, som tog fart med de första sparkarna då de båda föräldrarna började lära känna sitt barn som fortfarande var i sina mammas mage. En process som fortsatt genom det värkarbete där kvinnan är fri att hitta sin egen rytm, att ge uttryck för sin kvinnlighet och sin sexualitet och att vara sig själv, utan hämningar och blygsel och där även mannen är fri att uttrycka sina egna känslor och bli en pappa i stället för att vara en åskådare. Då blir födseln en hyllning till livet.”
Sheila Kitzinger, Birth at Home

Många kvinnor som jämfört sjukhus- och hemförlossningar tycker också att smärtan varit betydligt mindre och/eller mer lätthanterlig (se avsnittet om smärtlindring).

”Jag födde mitt fjärde barn hemma. Första gången tog det 14-15 timmar, andra och tredje cirka åtta timmar. Det räckte med andning även om jag tyckte det för dj-t ibland. Med nr fyra hemma gick det mycket snabbare – och det efter nio års paus. Fem timmar från första värken, sammandragningarna var superkorta, de första tre timmarna aldrig längre än 30 sekunder. Det var inte förrän de sista värkarna i övergångsskedet och under krystningen som jag tyckte att jag verkligen födde.”
Mariita på Island

”Jag födde mitt första på sjukhus -88 med all värklindring jag kunde få. Det var en helt ok förlossning som bara tog åtta timmar. För två år sedan födde jag hemma och det uppstod en del komplikationer. Det tog 18 timmar och värkförloppet var värre än det ”borde” ha varit. Jag startade med 3-5 minuter mellan värkarna och körde så ända fram mot slutet. Det var svintungt. Men jag upplevde ändå att det var bättre hemma och jag hade inte ondare än när jag fick en massa bedövningar. Anledningen var nog lugnet som var hemma samt framför allt dykmetoden som min fantastiska barnmorska lärde mig.”
Idun

Det finns en hel del föreställningar om vad det är för slags föräldrar som föder hemma. Är de flummiga? Kristna? Har de gummistövlar och äter syrade morötter? Är de okänsliga för smärta eller kanske helt fanatiska?

Självklart är det så att det finns alla sorters hemfödare. Höger- och vänstermänniskor, banktjänstemän, hemmafruar, kollektivboende, journalister, tv-kändisar, studerande, ateister, it-människor och new-agetyper. Några tror på Gud, andra på rymdskepp, några på börsnyheterna. Det är inte möjligt att sätta en etikett på denna brokiga blandning av människor men två saker har de ofta gemensamt: De är egensinniga och de är känsliga. Beslutet att föda hemma tas alltså inte av människor som är okänsliga eller orädda för smärta. Intressant nog är de snarare extra känsliga. Kanske beror det på att de vet med sig att de lättare skulle bli störda och otrygga om de utsattes för alla de intryck och orosmoment som det skulle innebära för dem att föda bland främmande människor.

De studier som gjorts visar att det i gruppen hemföderskor finns alla slags kvinnor, från låg- till högutbildade, yngre och äldre, först- och omföderskor. Vissa studier tyder dock på att kvinnor som valde att föda hemma i genomsnitt är två år äldre, högre utbildade och oftare omföderskor än de som födde på sjukhus (Davis-Floyd 1994, Cunningham 1993, Anderson & Greener 1991).

I två vetenskapliga studier, gjorda 1986 och 1993, jämförde forskarna värderingar och faktorer som påverkat val av förlossningsplats. Kvinnorna som valde var lågriskbedömda och de valde mellan tre alternativ: att föda på sjukhus, på ABC-klinik (Alternative Birth Center) eller hemma (Chapman, Chamberlain et al. 1986, Waldenström & Nilsson 1993).
De kvinnor som valde sjukhusförlossning ville ha tillgång till läkemedel, teknik och läkare, medan de kvinnor som valde att föda hemma menade att så fort man kommer in på sjukhus kan tekniken användas i onödan och bli farlig. ABC-kvinnorna hade en tilltro till den medicinska expertisens auktoritet men ville ha färre ingrepp och en mer naturlig förlossning än de trodde var möjlig på en vanlig förlossningsavdelning.
De kvinnor som födde hemma förväntade sig inte att något skulle gå fel och om det uppstod en komplikation trodde de sig vara tillräckligt nära medicinsk hjälp. ABC-kvinnorna ville däremot inte utsätta sig för de medicinska risker som de trodde existerade hemma.
Sjukhusmödrar såg förlossningen som ett medicinskt tillstånd, medan ABC- och hemföderskor såg förlossningen mer som en andlig upplevelse.

1975 gjordes en amerikansk studie där man undersökte 300 hemförlossningar i närheten av San Fransisco (Hazell, 1975). Man fann då att parens karaktäristiska drag var en självmedvetenhet och ett engagemang i olika områden som hade med människans och jordens överlevnad att göra. De såg födelsen som ett hårt arbete som de inte fruktade. De fann det naturligt att ansvaret för förlossningen låg på dem själva och var inte oroliga för komplikationer, eftersom de såg på lidande och död som en del av livet.

Den enda som kan avgöra om barnet ska födas hemma eller på sjukhus är barnets mamma. Att försöka tvinga eller påverka henne att föda på en plats där hon inte känner sig trygg är både dumt och riskfyllt. Därför måste man ta alla påståenden om vilka kvinnor som ”passar” att föda hemma med en nypa salt.

I Socialstyrelsens ”Allmänna råd om hemförlossningar” från 1990 skriver man att det viktiga är att den blivande mamman ”inte lider av någon akut eller kronisk sjukdom som kan påverka förlossningsförloppet. Hon bör därför inte tillhöra någon obstetrisk riskgrupp.”

Frågar man svenska hembarnmorskor svarar de ofta att de vill att kvinnan ska vara frisk, ha haft en normal graviditet, vara helt fullgången (minst i vecka 37, högst i vecka 42) och att hennes eventuella tidigare födslar ska ha varit normala. Många ser det som ett plus om kvinnan är välinformerad och väl förberedd, icke-rökare, inte missbrukare.

Det finns också barnmorskor som inte vill vara med om du väntar tvillingar eller om ditt barn ligger i säte. Andra känner sig mer trygga med detta och det finns föräldrar som fött tvillingar hemma (till och med trillingar!), föräldrar som gått över tiden tre veckor och ändå fött hemma och föräldrar vars barn legat i säte men vänt sig samma dag som de föddes – hemma.
Kanske har den barnmorska du väljer att samarbeta med helt andra synpunkter. Bäst att diskutera alla sådana saker i god tid!

Är du förstföderska? Det är inget hinder. Många som föder hemma föder sitt första barn, och det finns barnmorskor som anser att det är särskilt lämpligt för förstagångsmammor.

Om du har bestämt dig för att föda hemma kommer du kanske att upptäcka att ditt beslut får vissa sidoeffekter. Det är ett avgörande som väcker starka känslor, ibland överraskande starka. Även om du är helt överens med barnets andra förälder så finns det många andra närstående som kan bli oroade och berörda.
Den äldsta generationen släktingar tar oftast frågan om hemförlossning med ro. Om de är födda fram till och med 20- och 30-talet har de kanske själva fötts och/eller fött hemma. Men för de generationer som fött barn, eller själva fötts, under den tid då barnafödandet flyttades från hemmen till sjukhusen kan det upplevas som ett bekymrande steg tillbaka.
När ens föräldrar, nära vänner och släktingar blir oroade är det förstås ofta omtanke om mammans och barnets bästa som ligger till grund, och kan man bemöta oro och frågor med sakliga argument och fakta brukar ofta oron stillas. I slutänden ställer de flesta familjer upp bakom det födande parets beslut.

När det gäller skeptiskt inställda mödravårdsbarnmorskor, läkare och barnavårdspersonal, kan det vara knepigare. Det kan upplevas som om du med ditt beslut ifrågasätter den medicinska auktoritet som personen i fråga har. Just därför kan det vara viktigt att kunna besvara dessa personers frågor på ett sätt som känns tillfredsställande för båda. Ofta är man ju extra känslig för vad personer inom denna yrkeskår tycker och tänker. Man ska dock inte glömma att det är få av dagens barnmorskor, och nästan inga moderna förlossningsläkare, som sett en helt ”naturlig” förlossning, alltså ett skeende där en kvinna föder ett barn helt opåverkad av tekniken omkring henne eller en främmande miljö.

En del föräldrar känner att de ständigt måste försvara sitt val, även för flyktigt bekanta. Det bästa du kan göra är att undvika att diskutera detta i onödan. Spara energin istället!
Men om du bestämmer dig för att försöka besvara de många frågor som du säkert kommer att få, kan det vara skönt att vara någorlunda förberedd på frågorna. En del är vanligare än andra.

– Tänker du inte på barnets bästa?
Självklart tänker alla föräldrar på sitt barns bästa. Men som överallt annars kan man ha olika uppfattning om vad som är bäst för barnet. Om man tror att det är säkrare, lugnare och tryggare att föda hemma, då är det detta som verkar vara det bästa alternativet. De föräldrar som väljer att föda hemma har ofta tänkt igenom sitt beslut många fler gånger än vad de föräldrar som föder på sjukhus gör, och de är ofta bättre insatta i förlossningens skeden, risker och psykologi.

– Vad gör ni om det händer någonting?
Just detta ”någonting” är en punkt dit man ofta kommer i diskussioner om hemfödsel. Den allra vanligaste reaktionen man får när man talar om hemfödsel med andra kvinnor är att det nog låter bra, men inte är något för dem. ”Om jag hade fött hemma hade jag varit död nu”, eller ”Om jag hade fött hemma hade mitt barn varit dött nu” är två väldigt vanliga kommentarer. Men överraskande få vet egentligen varför det blev en så komplicerad förlossning. Vad det var som gick snett, den primära orsaken till akutsnittet, sugklockan eller den allmänna uppståndelsen, det har ingen riktigt förklarat.
Lyckligtvis är det faktiskt så att det är oerhört få barn som faktiskt dör vid förlossningen i Sverige – i genomsnitt ett barn per 2000 födda. Likadant med mammorna (i genomsnitt två varje år). Och då ska man tänka på att det föds nästan 95 000 barn varje år i vårt land.
Anledningen till att så många ändå upplever födseln som dramatisk och farlig kanske är att sjukhusmiljön i sig är stressande och dramatisk.

Kanske kan du trösta den som frågar oroligt med att de förlossningar som är komplicerade ofta inte är de normala, där kvinnan är frisk och fullgången. Oftast händer det istället när kvinnan är sjuk, föder för tidigt eller blir igångsatt.

– Tänk om ni måste åka till sjukhus?
Om du har planerat att föda hemma men under förlossningens blir överflyttad till sjukhus har du inte slösat bort den tid du var hemma. Eftersom du kommer att vara på sjukhuset kortare tid löper du mindre risk att få infektioner. Du har ungefärligen halverat risken att behöva förlösas med kejsarsnitt, tång eller sugklocka, jämfört med andra kvinnor i samma riskklass som du själv.
Den vanligaste anledningen till att åka till sjukhus från en planerad hemförlossning är att födseln drar ut på tiden. Mammorna blir helt enkelt för trötta och vill få en igångsättning. Om du behöver åka in av någon annan anledning så vet du i alla fall att du verkligen behöver den extra övervakning, smärtlindring eller hjälp som du får där. Det sker inte på grund av att du blev utsatt för en mängd ingrepp som gjordes bara för att du befann dig på ett sjukhus!
Bara en försvinnande liten del komplikationer uppstår ur det blå, men även om någonting oförutsett skulle hända så gäller det sällan sekunder, utan man hinner ringa efter en ambulans och hinna in till sjukhuset. Barnmorskan som är med har vana vid att rycka in även i akuta situationer.

– Tänk om barnet dör?
Barn dör vid födseln, både hemma och på sjukhus. Det är tragiskt men sant, även om det är mycket ovanligt. Du kan gott ställa motfrågan: Men tänk om barnet dör på sjukhus då? Skulle det verkligen vara mindre sorgligt? Även föräldrar vars barn dör på sjukhus anklagar sig själva, känner outsäglig sorg.
Ändå är det ingen dum fråga. Alla blivande föräldrar borde snudda vid den tanken någon gång: Hur vill vi att det ska bli om vårt barn dör när det föds? Var vill vi helst vara? Vem ska vara där? Hur vill vi minnas vårt barns sista stund i livet?

Om det gäller första barnet får ni kanske bemöta följande påståenden:

– Förstagångsmammor får åka till sjukhus oftare.
Det stämmer att så många som 40 % av alla förstagångsmammor har blivit överförda till sjukhus i studier om hemfödsel (Chamberlain et al, 1997). Men det betyder ju att 60 % av förstagångsmammorna födde sina barn hemma, med få eller inga ingrepp. Hur många sjukhus kan skryta med att så många av förstföderskorna föder utan dropp, epidural, kejsarsnitt eller andra ingrepp?
Förstagångsmammor åker oftast in för att värkarbetet drar ut på tiden och de blir trötta. Vanligtvis är det ingen fara för varken mor eller barn.
Är du en förstföderska som har gjort ett genomtänkt val, som har tränat på avslappning och som har skött om dig under graviditeten, och din bebis ligger i en bra ställning, då är risken att du ska höra till dem som överförs till sjukhus betydligt lägre än 40 %.
Förstföderskor har oftare en trängre livmoder. Detta innebär dels att de mer sällan drabbas av efterblödningar eller kvarhållen moderkaka, och dels att deras bebisar mer sällan ligger på tvären eller felvända. Av dessa anledningar menar vissa att det är allra säkrast att föda hemma när det är första barnet.

– Du vet inte hur ont det gör. Tänk om du behöver smärtlindring?
Ingen vet hur ont det kommer att göra första gången – eller om det kommer att göra ont alls. Men okej, vi säger att det kommer att göra ont! Smärtlindring finns hemma också (se avsnittet om smärtlindring). Studier visar dock att kvinnor som föder hemma vill ha smärtlindrande mediciner mycket mer sällan än kvinnor som föder på sjukhus (Anderson & Greener, 1991). Även när det finns sådana mediciner tillgängliga hemma, frågar de hemfödande mammorna efter dem i betydligt mindre utsträckning.
De allra flesta som föder hemma använder ingen medicinsk smärtlindring alls, och det går jättebra. Men om du skulle känna att det blir för mycket för dig så finns alltid möjligheten att åka in till sjukhuset och få en epiduralbedövning eller annan smärtlindring.

– Tänk om ditt bäcken är för trångt? Då kan inte bebisen komma ut.
Inom förlossningskunskapen i Sverige anser man att friska svenska kvinnor ytterst sällan har trånga bäcken, så sällan att man inte räknar med det. Det kan däremot vara lite annorlunda om man är invandrad – det har att göra med näringsstatus och eventuell rakitis under uppväxten.
Om du misstänker att ditt bäcken är trångt kan du dels trösta dig med att din kropp förmodligen har sett till att ditt barn är lagom litet (liksom du själv antagligen är), och att bäckenet dessutom utvidgar sig ganska rejält under förlossningen. Dels mjukas ligamenten i bäckenet upp under den senare delen av graviditeten. Dels kan du själv öka bäckenets diameter upp till 30 extra procent genom att sitta på huk, stå upp eller stå på alla fyra under förlossningen.

– Det kan ta väldigt lång tid första gången.
Så skönt att vara hemma då, där du kan slappna av och göra vad du vill! Och skulle du bli för trött så kan du alltid välja att åka in till sjukhus och få dropp för att snabba upp förloppet.

Om du fortfarande tvekar och inte vet hur du vill ha det finns det en del frågor du kan ställa dig själv för att komma närmare ett beslut.

* Hur ser min drömförlossning ut?
* Min mardrömsförlossning?
* Kan jag tänka mig att ha främmande människor omkring mig när jag föder barn?
* Vad eller vem behöver jag för att känna mig trygg?
* Litar jag på min partner?
* Litar jag på min barnmorska?
* Om något är fel på barnet när det föds, eller om barnet inte lever – vad skulle jag vilja att det hände då?
* Är jag överens med min partner?
* Vem ska göra vad under förlossningen?

Dessa frågor kanske är svåra att svara på, särskilt om det är första gången du föder barn, men det kan vara till stor hjälp att fundera över dem om du känner dig osäker.
På den här internetsajten för föräldrar finns en födselplan som är särskilt intressant för blivande förstagångsföräldrar som tänkt föda på sjukhus, men den passar också om man funderar på hemförlossning eftersom man får en ganska klar bild av vilka rutiner man kan tänka sig – eller inte tänka sig – att vara med om under förlossningen.