Födandet ska vara lustfyllt

En barnafödsel är inget mystiskt eller farligt. Många föräldrar som vill föda hemma vill hellre fokusera på höjdpunkten, högtiden, kraften, prestationen, kicken, triumfen och framförallt kärleken. Att föda barn är något mycket speciellt! Det kan vara den största dagen i ens liv, ett gott minne som räcker hela livet.

Det finns många orsaker till att se fram mot en hemfödsel: Att man har lärt känna sin barnmorska i förväg, fått vara med om att bestämma var födseln ska äga rum och vilka som ska vara med. Att man slipper åka hemifrån när det verkliga födsloarbetet startar och värkarna börjar rulla på, slipper sätta sig i en bil under sammandragningarna. Att man får ha barnmorskan så nära och tillgänglig man vill, eller få vara helt ensam om man vill. Du får vara precis som du vill, ha dina egna kläder, dina egna saker, vara i dina egna rum i en välbekant omgivning och gå ut och in i rummen som du vill. När barnet är fött blir allt lugnt, inga andra behöver barnmorskans uppmärksamhet, ni själva bestämmer hur ni vill ha det timmarna efter födseln. Allt detta kan i högsta grad bidra till en fantastisk upplevelse av kärlek, stolthet och triumf.

”Bondingen mellan mamma, pappa och barn är inte bara en fråga om vad som hände minuterna efter att barnet fötts, utan om hela den omgivning i vilket födsloarbetet sker. Det är inte en kemikalie som kan injiceras i föräldrarna efter förlossningen för att hjälpa dem att bli effektiva vårdnadshavare. Det är resultatet av en långsam, kraftfull process som startat redan efter graviditeten, som tog fart med de första sparkarna då de båda föräldrarna började lära känna sitt barn som fortfarande var i sina mammas mage. En process som fortsatt genom det värkarbete där kvinnan är fri att hitta sin egen rytm, att ge uttryck för sin kvinnlighet och sin sexualitet och att vara sig själv, utan hämningar och blygsel och där även mannen är fri att uttrycka sina egna känslor och bli en pappa i stället för att vara en åskådare. Då blir födseln en hyllning till livet.”
Sheila Kitzinger, Birth at Home

Många kvinnor som jämfört sjukhus- och hemförlossningar tycker också att smärtan varit betydligt mindre och/eller mer lätthanterlig (se avsnittet om smärtlindring).

”Jag födde mitt fjärde barn hemma. Första gången tog det 14-15 timmar, andra och tredje cirka åtta timmar. Det räckte med andning även om jag tyckte det för dj-t ibland. Med nr fyra hemma gick det mycket snabbare – och det efter nio års paus. Fem timmar från första värken, sammandragningarna var superkorta, de första tre timmarna aldrig längre än 30 sekunder. Det var inte förrän de sista värkarna i övergångsskedet och under krystningen som jag tyckte att jag verkligen födde.”
Mariita på Island

”Jag födde mitt första på sjukhus -88 med all värklindring jag kunde få. Det var en helt ok förlossning som bara tog åtta timmar. För två år sedan födde jag hemma och det uppstod en del komplikationer. Det tog 18 timmar och värkförloppet var värre än det ”borde” ha varit. Jag startade med 3-5 minuter mellan värkarna och körde så ända fram mot slutet. Det var svintungt. Men jag upplevde ändå att det var bättre hemma och jag hade inte ondare än när jag fick en massa bedövningar. Anledningen var nog lugnet som var hemma samt framför allt dykmetoden som min fantastiska barnmorska lärde mig.”
Idun

Kommentera