Uppdatering pågår!

För snart 15 år sedan såg den här bloggen / handboken dagens ljus. Men tiden går, och saker förändras! Även om de flesta råden fortfarande gäller behöver en del dammas av och uppdateras. Vi jobbar på det! Och har börjat med att lägga till ny, intressant forskning.

Välkommen att bekanta dig med hemfödsel ! 

Forskning om hemfödsel

Här har vi samlat länkar till forskning om att föda hemma, med hjälp av bland andra Födelsehuset och En bra start.
Sidan senast uppdaterad 2020-04-14, leta efter ”NY”.
Ser du en länk som inte fungerar, hojta i kommentarerna!
Artiklar om att föda hemma hittar du här.

WHO och Cochrane: Det är säkert för ”normal-gravida” att föda hemma

Cochrane-institutet, en av världens största forskningsinstanser, skriver så här i sin analys Benefits and harms of planned hospital birth compared with planned home birth for low-risk pregnant women – Olsen O, Clausen JA (2012):

Increasingly better observational studies suggest that planned hospital birth is not any safer than planned home birth assisted by an experienced midwife with collaborative medical back up, but may lead to more interventions and more complications.

WHO (Världshälsoorganisationen) skriver i Place of Birth in Europe – Jane Sandall, PhD, Professor, Social Science and Women’s Health, King’s College London, London, United Kingdom (2015):

(…) for low risk nulliparous and multiparous women, planning to give birth in a midwifery led unit (freestanding or alongside) is particularly suitable for them because the rate of interventions is lower and the outcome for the baby is no different compared with an obstetric unit.

Mer forskning

2020

Hutton,  Reitsma, Simioni, Brunton, Kaufman, Hutton. (2020) Maternal outcomes and birth interventions among women who begin labour intending to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine NY

”En ny analys av den här forskningsgenomgången publicerades i Lancet förra veckan. Forskningen omfattar en halv miljon planerade hemfödslar i länder där hemfödsel är väl integrerat i vårdsystemet, som i Storbritannien.
Analysen visar att kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda hemma hade …

– 40 % mindre sannolikhet för kejsarsnitt
– 50 % mindre sannolikhet för en ”instrumentell” vaginal födsel (sugklocka, tång etc)
– 70 % mindre sannolikhet för epidural
– 55 % mindre sannolikhet att klippas
– 40 % mindre sannolikhet för en tredje eller fjärde gradens bristning
– 60 % mindre sannolikhet för värkstimulerande dropp
– 75 % mindre sannolikhet för infektion efter förlossningen
– 30 % mindre sannolikhet för förlossningsblödning

… jämfört med kvinnor (med komplikationsfri graviditet) som planerade att föda på sjukhus.

En annan analys av samma forskningsgenomgång har redan visat att det är lika säkert för barn att födas hemma som på sjukhus (2019).”

(fritt översatt från Birth-ed: Hypnobirthing and Antenatal)

2019

Hutton, Reitsma, Simioni, Brunton, Kaufman. (2019) Perinatal or neonatal mortality among women who intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine

Waldenström, U. (2019) Är hemförlossning säkert? Tänka evidens

2018

Scarf VL, Rossiter C, Vedam S et al. (2018) Maternal and perinatal outcomes by planned place of birth among women with low-risk pregnancies in high-income countries: A systematic review and meta-analysis. Midwifery

2017

Edqvist, Malin (2017) Posterior Perineral Injuries – Midwives’ Management and Experiences of the Second Stage of Labour in Relation to Perineal Outcome. Sahlgrenska akademin

Kubista Gustafsson, Margareta (2017) Färre kvinnor spricker eller klipps vid hemförlossning. Sahlgrenska akademin

NICE Guidlines (2017) Intrapartum care for healthy women and babies. National Institute of Health and Care

2016

Blix et al. (2016) Transfers to hospital in planned home birth in four Nordic countries – a prospective cohort study. Acta Obstet Gynecol Scand.

Edqvist, Blix, Lindgren et al. (2016) Perineal injuries and birth positions among 2992 women with a low risk pregnancy who opted for a homebirth. BMC Pregnancy and Childbirth

Wiklander, Julia (2016) Overmedicalization of Childbirth is a Breach of Women’s Human Rights. Girls Globe

O’Mara, Peggy (2016) Homebirth Safety Studies

2015

Adams et al. (2015) Use of pharmacological and non-pharmacological labour pain management techniques and their relationship to maternal and infant birth outcomes: examination of a nationally representative sample of 1835 pregnant women. Midwifery

Halfdansdottir B, Smarason AK, Olafsdottir OA (2015) Outcome of Planned Home and Hospital Births among Low-Risk Women in Iceland in 2005–2009: A Retrospective Cohort study.

Li Y, Townend J, Rowe R et al. (2015) Perinatal and maternal outcomes in planned home and obstetric unit births in women at ‘higher risk’ of complications: secondary analysis of the Birthplace national prospective cohort study.

2014

Lindgren et al. (2014) Praxis and guidelines for planned homebirths in the Nordic countries – An overview. Sexual and reproductive healthcare

NICE Guidlines (2014) NICE confirms midwife-led care during labour is safest for women with straightforward pregnancies. National Institute of Health and Care

Cheyney et. al. (2014) Outcomes of Care for 16,924 Planned Home Births in the United States: The Midwives Alliance of North America Statistics Project, 2004 to 2009. American College of Nurse‐Midwives

Wassberg & Edén (2014) Vem äger kvinnans kropp under graviditet och barnafödande? Barnmorskeförbundet (pdf)

2013

Cassels, Tracy (2013) Homebirth, the Dutch Study, and Maternal Mortality. Evolutionary parenting

Wiklund, Ingela (2013) Överdiagnostik och skadliga rutiner i förlossningsvården. Dagens Medicin

de Jonge et al. (2013) Severe adverse maternal outcomes among low risk women with planned home versus hospital births in the Netherlands: nationwide cohort study. British Medical Journal

”There was no evidence that planned home birth among low risk women leads to an increased risk of severe adverse maternal outcomes in a maternity care system with well trained midwives and a good referral and transportation system.”

2011

Houben–van Herten, Marieke (2011) Three quarters of deliveries in hospital. Centraal bureau voor de statistiek, Netherlands

Kresser, Chris (2011) Natural childbirth I: is home birth more dangerous than hospital birth?

Lindgren et al. (2011) Fear causes tears – Perineal injuries in home birth settings. A Swedish interview study. BioMedCentral Pregnancy Childbirth

Birthplace in England Research Programme (2011) Perinatal and maternal outcomes by planned place of birth for healthy women with low risk pregnancies: the Birthplace in England national prospective cohort study. BMJ

2009

Janssen et al. (2009) Outcomes of planned home birth with registered midwife versus planned hospital birth with midwife or physician. CMAJ

2008

Helena Lindgren (2008) Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter. KI

2005

Waldenström, Ulla (2005) Det medicinskt möjliga gör oss fartblinda. Läkartidningen (pdf)

2000

Olssen & Jewel (2000) Home versus hospital birth. The Cochrane database of sytematic reviews

Marsden Wagner (2000) Fish Can’t See Water. Birth International

”Birth attendants, be they doctors, midwives or nurses, who have experienced only hospital based, high interventionist, medicalised birth cannot see the profound effect their interventions are having on the birth. These hospital birth attendants have no idea what a birth looks like without all the interventions, a birth which is not dehumanized.”

1996 och tidigare

Wiegers et al. (1996) Outcome of planned home and planned hospital births in low risk pregnancies: prospective study in midwifery practices in The Netherlands. British Medical Journal

Tew, Marjorie (1986) Do obstetric intranatal interventions make birth safer? British journal of obstetrics and gynaecology

Tew, Marjorie (1985) Place of birth and perinatal mortality. Journal of the Royal College of General Practitioners

Se även sidan med källor från 2005!

Födelsehuset har även bra länkar till forskning om CTG-övervakning, avnavling, kontinuerligt stöd vid förlossning etc.

 

Födahemma, om hemfödsel sedan 2005

Välkommen till Födahemma.se!

Vi håller på och uppdaterar sidan. Här nedanför kan du läsa presentationen från 2005!

***

Det här är något som ovanligt som en bok och en blogg på samma gång.

Det är en bok, eftersom den har förord, kapitel och ett index. Men det är också en blogg, eftersom just du kan vara med och skriva den.

Vi är fortfarande ganska få som föder hemma i Sverige idag. Därför finns det väldigt lite samlad svensk erfarenhet av hemfödsel, både vetenskapligt och till vardags. Det finns bara ytterst få böcker eller internetforum som handlar om att föda hemma i Sverige. Just av den anledningen är den enskilda erfarenheten – din erfarenhet – extra viktig. Vi andra behöver få veta det du vet!

Därför är det så himla fiffigt att den här boken samtidigt är en blogg. Du kan använda kommentarsfunktionerna till varje avsnitt för att tillföra dina erfarenheter. Är det lätt eller svårt att få tag på barnmorskor där du bor? Hur blev du bemött på din mödravårdscentral? Fick du ekonomiskt bistånd till din hemfödsel? Har du särskilda knep eller kunskaper som du vill dela med dig av?

Vi tar naturligtvis gärna emot synpunkter på både innehåll och utformning. Tycker du att nånting är fel kan du påpeka det och hjälpa oss att rätta till felet.

Somliga avsnitt väntar fortfarande på att bli skrivna – av dig kanske? Exempelvis finns det ingenting skrivet om att föda i vatten ännu. Hör av dig med vad du vet!

Vill du skriva en längre text – kanske om när ditt eget barn föddes hemma – skicka den till oss så publicerar vi den här.

Välkommen till världens första bok-blogg om att föda hemma!

För all hjälp med manus: faktagranskning, korrekturläsning, synpunkter och stöd ber vi att få tacka Maria Arman, Helena Lindgren, Ylva Bergstad, Cina & Guy Madison, Maj Stolpe, Cayenne Ekjordh, Åse Berglund, Ann Petrén med flera!

© Manus copyright författarna 2005–2008

Vi reserverar oss!
• Den här webbsidan är avsedd att användas som en vänlig vägvisare – inte som ett medicinskt uppslagsverk eller som professionell rådgivning. Prata alltid med din barnmorska om du undrar över något!

• Författarna kan komma att ändra innehållet på sidorna (vid viktigare ändringar informerar vi här) eller göra sidorna oåtkomliga. Vår avsikt är att innehållet ska ha en hög standard. Däremot kan vi inte garantera att texter och kommentarer alltid är helt uppdaterade eller heltäckande. Vi ansvarar inte för eventuella problem som uppkommer genom direkt eller indirekt användande av webbsidan. Vi ansvarar inte heller för eventuella skador som uppkommer genom direkt eller indirekt användande av information från de kostnadsfria erbjudanden och upplysningar.

• Innehållet, information och materialet på webbsidan omfattas av upphovsrättslagen. Författarna tillåter återgivande av innehållet, informationen och materialet på webbsidan – men bara för personligt, icke-kommersiellt bruk, och då vill vi såklart att du länkar tillbaka hit så att det framgår att den här sidan är källan.

• Författarna ansvarar inte för någonting alls på andra webbsidor som vi länkar till, eller som länkar till oss.

 

Förord

Att få föda barn i sin egen säng, i det varma skenet av levande ljus och med pappan tätt intill, stilla och rofyllt medan snöflingorna sakta faller utanför. Att få hälsa sitt barn välkommet under ett äppelträd en sommarkväll i trädgården – att uppleva förlossningen som något romantiskt, kärleksfullt, som en del av sexlivet – den chansen får man när man föder sitt barn hemma.

Men hemfödsel är fortfarande ett ovanligt val i Sverige. Många vet knappt om att alternativet finns, att det är tillåtet att föda hemma och att det är lika säkert som att föda på sjukhus för de allra flesta. Några av de vanligaste frågorna kring hemfödsel är:

• Varför föder man hemma istället för på sjukhus?
• Måste man ha en massa saker hemma, utrustning och sånt?
• Är det inte väldigt farligt att föda hemma?
• Kan man få smärtlindring i hemmet?
• Hur får man tag på en hembarnmorska?
• Vad kostar det att föda hemma?
• Är det tillåtet att föda hemma?
• Vad gör den övriga familjen under förlossningen?
• Vad är det för sorts människor som föder hemma?

Här får du svar på dessa och andra frågor om hemförlossning. Texten är skriven för båda föräldrarna, men riktas direkt till mamman då det handlar om den fysiska delen av födandet. Andra delar är enbart för pappan/partnern. Vi tar upp hemfödandets historia och vad hemfödsel har för roll i dagens samhälle, politik och debatt. Vi beskriver hembarnmorskans roll och hur du som vill föda hemma kan förbereda dig.

Vi som har skrivit detta har fött barn både hemma och på sjukhus. Vi tror själva att hemmet är den oslagbart bästa platsen att föda på. Troligen kan man inte ge en bättre start till sina barn!
Men beslutet att föda hemma måste komma från hjärtat. Därför vill vi inte övertala någon. Vi hoppas bara att vi kan inspirera den som tvekar mellan att föda på sjukhus eller hemma, och ge användbara tips till den som redan bestämt sig.

Anna Toss

Liten kommer till jorden

Nu har ni väntat i snart tio månader, känns det som. Magen blir bara större och tyngre, den blivande mamman börjar bli otålig. Så tidigt en morgon händer det! Hon vaknar av vad som måste vara en riktig värk, den är så stark att hon måste gå upp ur sängen och ta stöd mot väggen. Hon flåsar lite, räknar sekunder som hon lärt sig och tittar på dig som ligger vaken och ler mot henne.
Eftersom hon är pigg och värkarna inte kommer oftare än var tionde minut, äter ni frukost och flåsandas tillsammans under värkarna. Ni sätter er i solen för att dricka ett glas juice, men mamman kan inte sitta still utan känner att hon måste gå runt och röra på sig. Hon går omkring och plockar, möter varje sammandragning lutad mot väggen, andas koncentrerat.

Framåt förmiddagen börjar värkarna komma tätare, kanske var femte eller sjätte minut. Ni kommer fram till att det nog är dags att ringa barnmorskan. Klockan är tio och det är lördag. ”Förlåt att jag väckte dig, men jag tror att det är dags nu!” Visst, det är inga problem, hon lovar att komma genast men först får du svara på lite frågor: Hur ofta kommer sammandragningarna, hur verkar mamman, har vattnet gått? ”Nej, vattnet har inte gått, hon verkar lugn, lite drömmande kanske, det verkar göra jäkligt ont under värkarna.” Barnmorskan hör genom telefonen hur mamman flåsar sig igenom en ny sammandragning och säger att det nog blir en bebis idag, kanske till kvällen, men hon säger att hon kommer genast – hon kan ju äta frukost hos er, föreslår du.

Efter tjugo minuter är barnmorskan hemma hos er. Hon har sin väska med sig och sprider genast trygghet omkring sig. Du serverar henne te och mackor i köket, drar ut telefonjacket så att inget mer ska störa och går sedan till mamman som sitter på sängen i sovrummet. Ni bäddar sängen tillsammans och gör fint i rummet. Solen lyser in på sängen, du kollar att allting är på plats, tar fram några stora kuddar och plastfrottén som ska ligga i sängen och bäddar om den igen. Nu vill mamman att du ska sluta fixa och vara nära henne istället.

En stund går ni omkring i lägenheten tillsammans, du tyst vid hennes sida, hon inåtvänd, fokuserad, helt inne i födsloarbetet. Du börjar fundera på om du borde ringa kompisen du egentligen skulle träffa idag, och om du borde åka och handla mera mat och fylla kylen innan bebisen kommer, men varje gång dina tankar börjar vandra blir mamman orolig och verkar få mera ont, så du skjuter undan alla andra funderingar och koncentrerar dig på att andas med henne istället. Kompisen fattar nog och maten kan säkert släkten ta hand om.
Nu kommer värkarna var fjärde minut, de är kraftiga och långa. Mamman vill luta sig mot dig med armarna om din hals varje gång, det är ganska tungt. Hon gör låga, stönande ljud men verkar fortfarande helt lugn.

Mamman ber att du ska hälla upp ett varmt bad åt henne. Du sätter på kranarna för fullt och passar på att gå in till barnmorskan i köket medan mamman klär av sig. Barnmorskan sitter där eftersom ni har bett henne att störa så lite som möjligt. Hon är lugn och säger att allting verkar bra, att det nog blir skönt för mamman med ett bad och att hon kan känna lite på mamman efter badet om hon vill det själv för att se hur mycket livmodern har öppnat sig. Hon tror att det redan är öppet kanske sju-åtta centimeter, men det är svårt att säga säkert innan man har känt efter.

Mamman ligger i badet och myser. Hon är törstig och du serverar henne kall juice. Smärtan verkar släppa i vattnet och ni sitter därinne en lång stund. Men plötsligt måste hon gå upp och kissa och sen vill hon inte bada mer, nu verkar hon mer orolig och irriterad och säger att benen känns skakiga. Du hjälper henne in till sängen, hon vill inte ha kläder på sig, huden ångar efter badet.

Nu kommer sammandragningarna minst varannan minut, ibland går de i varandra. Du ser till att ni har ögonkontakt, andas med henne, ser att hon är rädd och lite matt. Hon skiftar ställning då och då, reser sig upp, sjunker ner på knä. Du följer och stöder henne. Nu börjar hon stöna ganska högt, nästan yla, förbannar förlossningen och säger att hon inte orkar mer, att hon kanske dör istället. ”Det är lugnt”, säger du, ”du klarar det. Det är högst en halvtimme kvar nu, det orkar du, du är jätteduktig! Snart har vi en liten bebis här, tänk på det!”

Mamman lugnar sig lite, fortsätter att göra djupa urtidsljud genom värkarna. Det är ett djupt, primitivt råmande – det låter mer som ansträngning än som smärta, men du ser att hon har ont.
Plötsligt ropar hon till: ”Nu kommer bebisen, nu!” och så kommer en kraftig krystreflex, samtidigt som vattnet tydligen går, det forsar varmt längs mamman ben. Hon sjunker ner på knä i sängen och du ställer dig framför henne, redo att ta emot barnet. I dörren bakom mamman ser du barnmorskan stå, lugn och leende. Det blev ingen tid för henne att känna på mamman men det spelar ingen roll nu. Mamman lutar sig tungt med ena armen om din hals, era svettiga pannor tätt ihop. Hon sträcker ner sin hand mellan sina ben och halvt viskar till dig: ”Känn!” Du lägger din hand på hennes och känner med en ilning något blött, varmt, runt … Bebisens huvud!

”Åååååhhååh”, låter mamman och krystar för kung och fosterland en gång till, samtidigt som hon lutar huvudet bakåt och tar stöd med armarna i sängen. Du håller fram händerna mot hennes sköte och ploff! halkar bebisen ut, varm och våt och levande i dina händer, öppnar ögonen, ser på dig.

Hemmafödd <3 Foto: Rachael Haggerty

Mamman sjunker ner på rygg mot kuddarna, du skrattar, håller i bebisen och ser att den andas, den ser lugn ut. Du ställer dig på knä bredvid mamman i sängen och lägger barnet på hennes bröst. Barnmorskan har kommit fram till sängen och lägger en filt över båda. Mamman smeker bebisen över det blöta, fjuniga huvudet, bebisen tittar på er med stora, mörkblå ögon, ni skrattar och gråter om vartannat, barnmorskan också.

 

(uppdaterat 2019)

Förbereda sig hemma

Texten ”Liten kommer till jorden” beskriver ett föräldrapars hemförlossning. Så gick det till för just dem, just den gången. Det kan förstås gå till på tusen andra sätt – barnet kanske föds i badkaret, i trädgården eller på en madrass i vardagsrummet. Barnmorskan kanske gör olika undersökningar, ni kanske väljer att föda utan barnmorska, ni kanske har med en doula. Det kan finnas större barn hemma, kanske en barnvakt. Det kan vara kladdigare, roligare, mysigare, jobbigare eller ta längre tid. Hur förlossningen ska bli går inte att förutsäga.
Men den stora skillnaden mot att föda på sjukhus är uppenbar: ni behöver inte åka iväg för att föda – ni får ta emot ert barn hemma.

Och att föda hemma är något helt annat än att föda på sjukhus, hur underbart det än kan vara att föda på sjukhus. Vad som är bäst för just dig går naturligtvis inte att säga.
Men det finns förstås både fördelar och problem med att föda barn hemma. Vi ska titta på båda!

När du bestämt dig för att du vill föda ditt barn hemma är det några saker du kanske behöver tänka igenom och ordna.

Barnmorska och mödravård
Kostnader
Läkarkontroller
Doula
Utrustning
Barnvakt
Förberedelser

Det kanske låter mycket, men det mesta hänger ihop och kommer rätt naturligt!

 

(uppdaterad 2019)

Barnmorska och mödravård

De allra flesta som föder hemma vill ha en barnmorska med sig under förlossningen. Det finns i Sverige idag ett antal barnmorskor som är villiga att förlösa kvinnor hemma, och förhoppningsvis hittar du någon som du trivs med. Adresser till hembarnmorskor hittar du här.

Det är bra att vara ute i god tid när du ska kontakta en barnmorska. Du kan gärna börja ringa runt redan de första månaderna av graviditeten. Dels kan det ta tid innan du hittar någon, dels känns det antagligen bättre om ni har lärt känna varandra i god tid. Många hembarnmorskor har också egen mödravård och egen föräldraförberedelse som du kanske vill gå till.

När du hittat kontaktuppgifter till en hembarnmorska som bor inom ett rimligt avstånd från ditt hem, ring eller skriv och berätta lite om vem du är och vad du önskar få hjälp med. Om hon har möjlighet att bli din barnmorska kommer hon säkert att föreslå ett möte så snart som möjligt. En del barnmorskor jobbar i par, då får du träffa båda.
Vissa hembarnmorskor kommer alltid på hembesök. Andra har mottagning hemma hos sig själva eller på den mödravårdscentral där de arbetar i vanliga fall.
Om din barnmorska har en egen mödravårdsmottagning kanske du vill gå till den under resten av din graviditet. Du kan också välja att fortsätta gå till din vanliga mödravård, eller till båda.

Barnmorskan Cayenne Ekjordh på hembesök 2015. Foto: Anna Toss

Om du väljer att gå till din vanliga mödravårdscentral är det bra att berätta för din barnmorska så snart som möjligt att du vill föda hemma. Vissa barnmorskor reagerar en smula oprofessionellt på ett sådant besked och kan försöka få dig att ändra på ditt beslut genom att göra dig orolig. Tänk på att du har lagen och vetenskapen på din sida och försök att vara så lugn, bestämd och vänlig som möjligt. Bjud gärna hem henne så att hon får se hur du bor!
För övrigt, se avsnitten om attityder och frågor.

Det finns flera viktiga anledningar att verkligen träffa sin hembarnmorska innan barnet föds. En är att se att ni passar ihop. En eventuell partner måste också trivas med barnmorskan. För storasyskon är det bra att ha fått träffas naturligt före förlossningen. Om du inte vill ha dina barn med när ni träffas första gången, försök då att få ett annat tillfälle att träffas med barnen.
Din hembarnmorska bör också ha varit hemma hos dig för att snabbt kunna hitta till din adress, och för att kunna hitta hemma hos dig.

Frågor till barnmorskan

Första gången ni träffas har du säkert en mängd frågor. Tänk om hon jobbar när barnet föds? Visserligen föds många barn på natten (mellan klockan 3 på natten och 6 på morgonen kommer flest barn till världen vid spontan förlossning), men det kan ändå kännas tryggt att veta att din barnmorska kan komma även om ditt barn vill födas strax efter lunch en tisdag. Likaså är det viktigt att reda ut alla frågor om betalning på ett så tidigt stadium som möjligt. Olika barnmorskor tar olika mycket betalt för att närvara vid en hemfödsel, och somliga tar betalt även för telefonassistans. Det finns i vissa fall möjlighet att få ut ersättning för dessa kostnader av landstinget, läs mer om det längre ner.

Bra frågor att ta upp redan första gången ni träffas är exempelvis:

* Hur når jag dig alla tider på dygnet?
* Vad gör vi om du inte kan komma när jag ringer?
* Vem är din ställföreträdare och när kan jag få träffa henne?
* Hur känner du för att åka med oss in på sjukhus om vi skulle anse det nödvändigt?
* Vilka situationer upplever du som alltför riskabla för att stanna hemma och föda (tvillingar, säte etc.)?
* Vad brukar du göra om förlossningen drar ut på tiden?
* Hur mycket vill du ha betalt, och när vill du ha betalt?
* Om barnet föds utan att du är med, kommer vi ändå att få betala dig?

Anteckna gärna svaren, och var två om möjligt!
För alla föräldrar, hemmafödare och andra, är det ett gott råd att om möjligt vara två vid samtalen med barnmorska, mödravården och läkare. Det är också bra att skriva ner både frågor och svar, och be att få tänka över svaren så att ni inte behöver bestämma er för något i all hast.
Planerar du att föda hemma måste du räkna med att många av de vårdgivare du möter aldrig har upplevt en hemförlossning, och vet mycket lite om det. Det kan vara bra för både blivande föräldrar och vårdpersonal att få fundera över hur man vill ha det, innan man fattar några beslut.

Kostnader

Vad det kostar att anlita en hembarnmorska beror på hur mycket just din barnmorska vill ha betalt – de flesta har en taxa som ligger mellan 7.000 och 18.000 kronor (gäller år 2004). Det kan verka dyrt, men då måste man jämföra kostnaden för en hemförlossning med en sjukhusförlossning. I början av år 2000 kostade en vanlig förlossning utan komplikationer 13.842 kronor (på Södersjukhuset i Stockholm). Ett kejsarsnitt utan komplikationer kostade 33.677 kronor.

Nu är det förstås så att föräldrar som föder sina barn på sjukhus inte behöver betala 13 000 kronor till sjukhuset, den kostnaden subventioneras ju via skattsedeln (även av hemmafödarnas skatt!).
Anledningen till att många landsting inte vill subventionera de förlossningar som sker i hemmet är troligen att Socialstyrelsen inte rekommenderar hemförlossning i sina ”Allmänna råd om hemförlossningar” från 1990. Utformningen av förlossningsvården baseras på dessa råd, varför föräldrar som vill föda hemma varken har tillgång till offentliganställd hembarnmorska eller får ersättning för en privat barnmorska. Att råden är föråldrade och inte baseras på moderna vetenskapliga rön verkar inte bekymra varken Socialstyrelsen eller landstingen.

Men nu är en förändring på väg. De senaste åren har många föräldrar och barnmorskor kontaktat Socialstyrelsen och bett dem se över råden, och föreningen Föda Hemma har skickat dem en rad aktuella forskningsrapporter. Det, tillsammans med att medvetenheten om hemförlossningar har ökat i Sverige under 90-talet, har antagligen påverkat både Socialstyrelsen och landstingen.
Socialstyrelsens generaldirektör Kerstin Wigzell sade i en intervju i Expressen 19/10 -99 att den som har särskilda skäl som till exempel sjukhusskräck ska få en hemförlossning betald av samhället.
Om styrelsens inställning till hemfödslar generellt sade Wigzell i intervjun: ”Det finns inget tryck på hemförlossningar i Sverige. Den dagen kvinnor börjar efterfråga sådana i större skala får vi naturligtvis hitta nya system och strukturer för att möta detta.”
Vissa landsting har redan börjat se över sina system och strukturer – bland annat i Umeå kan den som vill få hjälp av offentliganställda barnmorskor som bistår vid hemmafödande. Kontakta ditt landsting och säg att du vill ha ersättning för din hemförlossning så får du se vad du får för svar, och rapportera gärna till föreningen Föda Hemma vad du får veta. Här hittar du en mall för att söka pengar av ditt landsting.

”För två år sen bistod jag vid en hemförlossning. Den gången var det inga problem att få landstinget att betala. Nu när kvinnan åter är gravid och vill föda hemma igen är det omöjligt att få landstinget att betala. Jag har frågat politiker och ansvarig läkare varför det blivit så här och fått till svar att jag måste bevisa att det är lika säkert att föda barn hemma som på sjukhus. Jag lämnar flera referenser på stora internationella rapporter. Där framgår att risken att dö är lika stor (eller liten) – risken för komplikationer är däremot mindre vid planerade hemförlossningar. De visar att för en frisk kvinna med normal graviditet, uppbackad av erfarna barnmorskor, är hemförlossning ett mycket bra alternativ.
Då säger landstingets chefsläkare att han anser att ”samhället inte kan ta ansvar” för om något ändå händer. Så vitt jag vet är det vi barnmorskor och läkare som får ta på oss ansvaret när något går snett. När jag frågar vems ansvar det är när man föder barn på sjukhus får jag inget svar.”
Ann Petrén, hemförlösande barnmorska

Läkarkontroller

Förutom kontakten med din barnmorska kanske du också vill hitta en bra läkare att gå till om det behövs. I många landsting skickas man rutinmässigt på läkarkontroll i vecka 12 (om man är förstagångsföderska) och i vecka 36.
Om du är frisk är det inte nödvändigt att du går, men vissa hembarnmorskor vill att man går till en läkare i vecka 36, därför att Socialstyrelsen vill ha det så. Se det som en allmän hälsokontroll – det kanske ändå var längesedan du var hos doktorn!

Om du inte känner till någon bra kvinnoläkare, fråga din barnmorska.