Läkarkontroller

Förutom kontakten med din barnmorska kanske du också vill hitta en bra läkare att gå till om det behövs. I många landsting skickas man rutinmässigt på läkarkontroll i vecka 12 (om man är förstagångsföderska) och i vecka 36.
Om du är frisk är det inte nödvändigt att du går, men vissa hembarnmorskor vill att man går till en läkare i vecka 36, därför att Socialstyrelsen vill ha det så. Se det som en allmän hälsokontroll – det kanske ändå var längesedan du var hos doktorn!

Om du inte känner till någon bra kvinnoläkare, fråga din barnmorska.

Doula

Många vill gärna ha en doula med på förlossningen. En doula är en ”hjälpkvinna” som ska bistå den födande kvinnan med stöd och uppmuntran. Hon har ofta fött flera barn. Hennes roll är inte att förlösa eller fatta några medicinska beslut – hon ska bara vara ett extra stöd.
Även när det gäller att hitta en doula är det bra att vara ute i god tid!

Adresser till doulor finns här.

Det finns forskning som visar att närvaron av en doula underlättar för den födande kvinnan. Både barnmorskan och kvinnans partner kan få avlastning av en doula. Men det är viktigt att veta att du alltid kan ångra dig om det inte skulle kännas bra att ha med doulan under förlossningen. Hon går ut så snart du eller din partner ger henne en tydlig vink. Det är svårt att föreställa sig i förväg hur man kommer att känna och reagera, och det är mycket möjligt att du eller din partner plötsligt känner att ni är för många i rummet. Detta respekterar och förstår en doula!

Utrustning

Vad måste man ha hemma när man ska föda barn? Svaret på den frågan beror på vem man frågar. Lite av poängen med att föda hemma är ju att man kan välja att göra det på sitt alldeles egna sätt.

”Inför min första hemförlossning läste jag en lång lista över nödvändig utrustning. Bland annat stod det att man behövde en bidé. Efter den första känslan av missmod insåg jag att folk hade fött hemma även utan bidé!”
Rebecka

Här är en lista över bra-att-ha-saker som du kan ha som inspiration. Det mesta kan man klara sig utan, om det kniper. Diskutera gärna igenom den med din barnmorska.

* Lapp med numret till hembarnmorskan, uppsatt så att ni lätt kan hitta den
* Mobiltelefon eller personsökare till partnern (vissa landsting lånar ut sökare – ring och fråga!)
* Plastad frotté att skydda sänglakanen med (ett duschdraperi i plast går också bra)
* Stora kuddar för att göra det bekvämt i olika ställningar
* Bekväma lösa kläder eller nattlinne till mamman
* Extratäcken om du plötsligt börjar frysa
* Klocka med sekundvisare om ni vill mäta bebisens hjärtljud (som bör ligga mellan 120-160 slag per minut)
* Tillgång till varmvatten: bra till varmvattenskrus, tekokning och handtvätt
* Lavemang
* Hink, om man plötsligt behöver kräkas eller som potta
* Snoddar att sätta upp håret med
* Varmvattenkrus med hett vatten för smärtlindring eller kallvatten för svalka
* Musik, blommor, levande ljus, en fin tavla eller fotografi att fokusera på under värkarna
* Lätt mat, gott om dryck (gärna energirik, typ sportdryck)
* Hushållspapper och handdukar för att torka upp eventuellt kladd
* Papperskorg
* Två-treliters bytta eller skål för att lägga moderkakan med blödning i
* Bil med bensin i tanken om ni behöver komma iväg snabbt, filtar till bilen om det är kallt
* Eventuell barnvakt, till eventuella syskon
* Lugn och ro – koppla in telefonsvararen och stäng av telefonen!

När barnet är fött:

* Ett täcke att genast lägga över den nyfödda bebisen om det inte är väldigt varmt i rummet
* Hushållsvåg eller annan våg för att väga bebisen
* Kamera eller videokamera för att föreviga den nya bebisen och den duktiga mamman
* En ren pyjamas, kimono eller badrock
* Rena lakan
* Rena handdukar, tvål
* Stora bindor (man kan vika frottehanddukar till långsmala bindor)
* Kläder till bebisen
* Soppåsar
* Mat – bunkra gärna så att ni inte behöver gå och handla på minst en vecka
* Champagne eller annat bubbel för att fira bebisens ankomst!

Din barnmorska kan ha synpunkter på belysning, temperatur i rummet etc. Många barnmorskor har en väska med de mediciner och övrig utrustning de vill ha med sig. Ibland lämnar de den hos de blivande föräldrarna så att den ska finnas på plats.

Barnvakt

Om det redan finns barn i huset och man vill ha barnvakt till dem kan det vara bra att börja höra sig för bland sina bekanta i god tid. Gärna någon som kan ha barnen hos sig minst ett dygn, om förlossningen blir långvarig, eller någon som kan komma hem till dig och ta hand om allt med kort varsel. Många barn föds ju på natten, så det är inte ovanligt att syskonen sover, men det kan vara skönt att veta att det finns någon som kan komma. Kanske räcker det med vetskapen att någon finns i huset som kan gå runt och pyssla och rycka in vid behov – även barnen kan behöva den tryggheten. Läs mer om syskon vid förlossning.

”När mina två yngsta föddes sov deras syskon, båda gångerna. Ena gången var vi till och med själva barnvakt åt den äldste sonens kompis. Mamman, som hade lovat att barnvakta våra barn när det var dags, lämnade sin fest när hon fick höra vad som var på gång, och satt sedan med barnmorskan i köket halva natten – även barnmorskor kan behöva lite sällskap!”
Peder

Kropp och själ under graviditeten

Har du funderat på att gå en förlossningsförberedande kurs? Om du väntar ditt första barn, eller inte känner dig helt säker på hur du vill föda ditt barn, kan det vara en mycket bra idé att gå en sådan kurs.
Dels finns det de kurser som mödravården arrangerar, och så finns det fristående kurser, bland annat hos studieförbunden eller på de privata mödravårdsklinikerna. Den som leder kursen kan vara en utbildad födselpedagog, en barnmorska eller någon annan.
Längst ner hittar du adresser och tips på ställen att söka vidare.

Det är förstås viktigt och skönt att ta god hand om sig själv när man väntar barn. Det innebär bland annat att äta rätt och motionera lagom – men även att undvika att utsätta sig och sitt väntade barn för onödiga procedurer. Många av de kvinnor som valt att föda hemma har också bestämt sig för att inte i onödan göra ultraljud, varken med doppler för att lyssna på hjärtljudet eller för att mäta barnets storlek på den rutinmässiga mätningen i vecka 16. Vissa vill inte ta rubellaprov om de redan vet med sig att de haft röda hund. Dessa och många andra undersökningar är dock upp till var och en att informera sig om och ta ställning till.
Eftersom det ligger lite i sakens natur att man tar ett större ansvar för sin egen graviditet när man valt att föda hemma är det också vanligt att blivande hemfödare överhuvudtaget håller hälsan med bra kost, minskar stress, aktar sig för droger och gifter och ser till att känna efter så att både de själva och bebisen mår bra.

Födselförberedande kurser
De flesta barnmorskemottagningar (mödravårdscentraler/MVC), både landstingets och de privata, har födselförberedande kurser. Ibland kallas de för föräldraförberedande, profylax- eller förlossningskurser. Det är olika kvalitet på kurserna, så om du inte tycker att ditt MVC har en bra kurs så kan du försöka hitta en bättre. En del kurser är gratis och några kostar pengar.
Här är några länkar som du kan börja att leta från:

Hela landet
Hitta en förlossningspedagog
En bra start (mest Gbg-området)

Alingsås, Göteborg och Kungsbacka
Syster Stork
Föräldraskolan
Omhulda
Profylaxgruppen

Linköping
Storkens Barnmorskemottagning

Lund
Profylaxgruppen

Stockholm
Barnmorskemottagningar i Stockholm
Barnmorskorna i Gamla Stan
Lena Eneqvist (intensivkurs)
Mama Mia
Profylaxgruppen
X-ist för unga föräldrar

Uppsala
Studieförbundet Vuxenskolan (Janette Brandt)

Känner du till fler födselförberedande kurser, eller har du erfarenhet av någon av de kurser som vi har listat här? Skriv en kommentar!

Föda utan barnmorska

Det finns föräldrar som av olika anledningar vill föda helt själva, utan barnmorska. Det finns också föräldrar vars barn föds innan barnmorskan hinner komma, utan att det var planerat så. I båda fallen kan det vara bra att i förväg ha tänkt igenom vad ni behöver veta och ha hemma för att klara er på egen hand.

Det första man ska komma ihåg är att miljontals barn har fötts utan barnmorska och med lyckad utgång. Människans utveckling genom årmiljonerna har anpassat oss till överlevnad så långt det bara går. Exempelvis har en gravid kvinna cirka tre liter mer blod i kroppen än en icke-gravid, vilket gör att hon har lite marginaler om hon skulle blöda vid förlossningen.

Ett annat exempel är att det nyfödda barnet har ett högt hemoglobinvärde och kommer ut till en miljö med betydligt högre syrehalt än vad det haft i magen. Jämför med en bloddopad toppidrottskvinna! Syrepåslaget som barnet får gör att vår helt vanliga luft fungerar lite som ett syretält. Det kan vara skönt att veta om barnet är lite medtaget när det kommer ut.

Många som föder oplanerat utan barnmorska gör det för att bebisen kommer snabbare än väntat. Även om det kan kännas överraskande med en snabb förlossning så kan man trösta sig med att de ofta är lätta och okomplicerade.

Om du känner att du vill ha ”utrustning” hemma kan du höra med din barnmorska om du får låna rena bomullssnören att knyta runt navelsträngen, en tratt om ni vill lyssna på barnets hjärtljud och en graderad skål för att mäta en eventuell blödning. Alla dessa saker går naturligtvis också att skaffa på annat sätt.

Den bästa platsen att föda ensam på är på golvet, på en madrass eller en filt. Se till att rummet är varmt och att barnet kan hållas varmt. Har ni möjlighet så se till att ha allt ni behöver nära – telefon (med luren av), mat, kall och varm dryck och så vidare. Ju mindre ni behöver springa iväg och hämta saker desto bättre. Ta gärna dit alla husets handdukar – de kommer säkert att behövas till både värme och rengöring.
Läs mer i kapitlet ”Att rycka in som barnmorska”.

Vad gör man när barnet är fött? Tar det lugnt, om både mamman och barnet mår bra. Besiktigar bebisen, låter lugnet råda.

Om barnet andas dåligt eller rossligt behöver det sugas. Sätt din egen mun över barnets näsa och mun och sug ut eventuell gegga, så att det inte kommer ner i barnets lungor. Oroa dig inte för att suga för löst eller för hårt – du kommer att känna precis hur hårt du måste ta i.

Om minsta tveksamhet kring barnets tillstånd råder, ring barnmorskan, barnläkaren eller sjukhuset. Samma sak om det verkar bli krångel med moderkakan eller om mamman verkar väldigt medtagen eller blöder mycket. Se avsnittet om komplikationer.

Det är oftast inte nödvändigt att genast jaga iväg med den nyfödda ut på stan för en läkarundersökning. Däremot brukar man varmt rekommendera en läkarundersökning inom 72 timmar. Det är viktigt att man till exempel kollar barnets höfter för att kunna rätta till eventuella problem i tid.

I bästa fall kanske du kan få din barnläkare att komma hem till er – det finns åtminstone läkare i Stockholm som gärna gör hembesök för att bespara det nyfödda barnet resan till vårdcentralen.

Har du själv fött hemma utan barnmorska och vill lägga till ett bra tips: skriv en kommentar!

Pappans roll vid förlossningen

Det här avsnittet riktar sig till mannen som blir pappa. (Egentligen till partnern, som kanske inte alls är en man eller en pappa, men vi skriver ”han”, ”pappan” eller ”mannen” för enkelhetens skull eftersom det skulle bli så långt att skriva alla varianter. Stryk över och skriv in ditt eget namn istället!)

En central figurFör några år sedan började man tala om hur mannen förändras när han blir far, ofta redan under graviditeten. I hur stor utsträckning även mannen får rent fysiska graviditetssymtom som illamående, viktökning med mera är väldigt individuellt, men de flesta män genomgår i vilket fall en själslig omställning. Det känns som det fortfarande är ganska långt kvar tills detta tillstånd är lika allmänt accepterat och införlivat i vardagen som det är för blivande mammor.
Mannens upplevelse kan bara delvis jämföras med kvinnans. De ska båda bli föräldrar, och om det är första gången kan det vara med mycket blandade känslor de ser fram mot föräldraskapet. Men den blivande fadern har inte alls samma tillgång till och kontakt med barnet som mamman, och får inte samma ”gratis” fördelar av att vara gravid så att det syns.
Vår tid är också en mellanlandning mellan gamla traditioner och nya kunskaper. Det finns få färdiga mönster för män. Inte många män ser sina egna pappor som förebilder för en blivande far. Samtidigt ligger kanske möjligheterna att axla rollen på ett modernt sätt en bit in i framtiden – vi är fortfarande långt borta från ett samhälle där män tillåts, och kanske till och med förväntas, sätta sina barn i främsta rummet.

En situation då detta blir extra tydligt för den blivande fadern är då hans barn ska födas. Fortfarande för bara tio år sedan var det inte alls självklart att pappan skulle vara med på förlossningen.
Hans roll vid födseln är också komplicerad. Idag tycker antagligen de flesta som arbetar på förlossningsklinikerna att det är önskvärt och bra om pappan är med. Han ses både som ett stöd för den födande kvinnan och som avlastning för personalen. Samtidigt är det han som anses minst viktig i födslorummet. Om någonting skulle hända, om en kritisk situation skulle uppstå, är pappan den förste som skickas ut. Han är den som anses behövas minst.

För mannen vars barn ska födas hemma är det annorlunda. Med få undantag har han en central roll, och en betydelsefull uppgift att fylla. Han ska vara kvinnans stöd, rådgivare och omvårdare, men också värd för barnmorskan och andra inkallade. Sist men inte minst ska han välkomna sitt barn till världen, på sitt eget sätt.

Det finns de som menar att födsel är ett kvinnogöra, och att mannen som deltar vid sitt barns födsel är en produkt av ett kulturellt feltänkande. Men par som föder hemma har ofta en god anledning att föda tillsammans. De har ofta uppfattningen att det är bättre både för deras egen relation och för barnet att de båda är närvarande vid födseln. Många tycker att det ska bli spännande och roligt att göra det tillsammans, och många män kan helt enkelt inte tänka sig att inte vara med.
Efteråt berättar många om sin förstärkta relation till varandra och barnet.

En klippa i stormen

Eftersom alla födande kvinnor är olika med olika behov, och alla parrelationer är olika, går det inte att säga i detalj vad som är en mans uppgift att göra när hans kvinna föder. Det går knappast heller att bestämma i förväg eftersom en förlossning sällan blir just som man tänkt sig.
Vissa kvinnor vill överhuvudtaget inte ha någon nära sig då de föder. Det räcker för dem med vetskapen om att mannen finns i närheten, redo att rycka in om det skulle behövas.

En klippa i vågornaFör de allra flesta kvinnor är dock mannen oerhört viktig. Många kvinnor upplever sig vara utkastade i en storm under förlossningen, när det kraftfulla värkarbetet har tagit över i kroppen. Mannen är då en klippa i de brusande vågorna, ett ljus i mörkret. Han får representera hopp och förnuft, när allt annat är ett kaos.

Vare sig födseln är svår eller går som en dans är det viktigt för de flesta kvinnor att mannen är lugn och fokuserad. Han ska vara uppmärksam, ha ögonkontakt, veta var allting finns. Han ska veta hur födseln fortskrider och ge intryck av att ha full kontroll på läget.

Sheila Ljunggren, känd födselpedagog, berättade på sina förlossningsförberedande kurser om hur pappan kunde göra en särskilt viktig insats under födseln. ”Just innan själva utdrivningen börjar blir kvinnan ofta missmodig eller desperat. Det är vanligt att hon känner att hon faktiskt snart ger upp! Då, när det känns som värst, när hon säger att hon kommer att dö – då är det ungefär en halvtimme kvar. Och du som man kan gärna berätta det för henne då: Bra, allt är precis som det ska, nu är det bara en halvtimme kvar tills vi får träffa vårt lilla barn.”
Det har varit till stor tröst för många födande kvinnor att få höra detta, och för många män att få säga det.

Praktiska uppgifter

Pappa hjälperDet är inte helt fel att styrketräna under graviditeten, för en födsel kan kräva både muskler och kondition.
Du kanske behöver bära och stödja kvinnan uppför trappor, vara med på toa, låta henne luta sig mot dig och hänga sig runt din hals – och det är verkligen tungt!
Du kan behöva hjälpa kvinnan att tvätta och torka sig, kanske laga mat eller ordna med dryck, hämta saker, hålla koll, föra bok, planera, organisera, möblera, trösta och hålla ett öga på klockan. Framförallt måste du vara närvarande, ibland flera dygn i sträck. Och inte tappa fattningen, vad som än händer.

Visserligen är det bra att vila under förlossningen, och en kvinna som får föda ostört känner oftast vad hon behöver göra för att processen ska gå framåt. Men om hon blir trött eller har mycket ont är det lätt att hon ”fastnar” i ryggläge i sängen, strandad som en val eller en sköldpadda på rygg. Om du misstänker att värkarbetet stannat av kan du gärna försöka uppmuntra henne att resa på sig, gå omkring, hitta en ställning som känns bra och som hjälper barnet att komma ut. Men var lyhörd! Det är inte kul att bli kommenderad när man är mitt uppe i sitt livs hårdaste arbete.

Börjar du känna dig ansträngd redan? Det är bara bra om du svettas under förlossningen, åtminstone om den går långsamt. Enligt de jamaicanska barnmorskorna kan långdragna förlossningar snabbas på om mamman får sniffa på en av mannens svettiga skjortor. Svett innehåller nämligen mycket prostaglandiner som kan påskynda förloppet. Det skadar säkert inte att pröva!

När bebisen väl är född behöver du kanske byta lakan, bädda, ta fram rena kläder till mor och barn. Eventuellt ta kort eller filma? Fira med barnmorskan, säga adjö till de som varit med. Ringa släktingarna nästa dag. Skydda familjen mot besök, telefonsamtal, störande moment. Släkt och vänner kan få vänta ett par veckor, om det känns bäst för er.

Att rycka in som barnmorska

Det kan hända att du som partner måste ge din kvinna stöd vid födseln helt på egen hand. Kanske har ni valt att bara be barnmorskan att komma in om det blir absolut nödvändigt. Kanske har ni ingen barnmorska eller så finns hon i rummet men intar en mera passiv roll, för att ni önskar ha det så. Vi har redan gått igenom lite av vad man ska tänka på när man föder utan barnmorska.

I vilket fall som helst är det önskvärt att partnern/pappan vet hur födseln går till. Och om det är någon som ska känna till de medicinska riskerna med en förlossning så är det mannen – detta gäller så klart alla, även pappor som får barn på sjukhus. Du bör veta vad som är ett nödfall, och vad som då ska göras. Vem du ska ringa, vilka som ska informeras. Du ska följa med kvinnan hela vägen till sjukhuset, och se till att någon kan passa eventuella syskon till barnet.

Läs kapitlet om förlossningens förlopp. Där får du i stora drag veta hur en normal förlossning fungerar, och vad man kan vänta sig att det ska hända. Tänk på att naturen själv gör ett bra jobb, och att barnet vanligtvis inte behöver hjälp för att komma ut. I normala fall behöver du bara stötta kvinnan och vänta.

När barnet väl har kommit ut är det kanske du som får ta emot det i dina händer och försiktigt lägga det på mammans bröst eller mage. Antagligen kommer bebisen att skrika till eller gny lite så fort den kommer ut, men om den inte gör det och du märker att inte andningen har kommit igång så tar du en handduk och gnuggar den lilla kroppen, så att cirkulationen får fart.

Tänk på att barnet gärna ska ligga högre än mamman/livmodern för att blodet ska fortsätta att pulsera fritt genom navelsträngen! Vänta tills navelsträngen pulserat klart (det tar normalt mellan fem och 25 minuter, men kan i extremfall ta upp till en timme) och navla sedan av. På detta sätt behöver man inte knyta navelsträngen, vilket man gjorde förr: knöt av den på två ställen och klippte av den på mitten.
Är det riktigt vildmarksläge och du inte har en sax att klippa med behöver du ändå inte vara orolig: navelsträngen är försvagad på ett ställe, cirka en manshands bredd (12-14 centimeter) från barnet, vilket gör att den kan dras av där.

Barnmorskan brukar undersöka normala livsfunktioner och vitalitet som visar sig genom bland annat hudfärg, muskeltonus och liknande. Undersökningen ger poäng på en så kallad Apgarskala som barnmorskan sen ska föra in i journalen. Bedömningen görs två gånger, efter en minut och efter fem minuter. Barn som verkar medtagna efter en minut kan hämta upp sig förvånansvärt snabbt och få mycket högre poäng andra gången. Barn kan se också mycket olika ut när de föds! Men de ska låta, andas, ha muskelspänst, rörelse och skifta från blek färg till rosig efter några minuter eller lite skrik.

PappapussDen nyfödda bebisen kan häpnadsväckande mycket. Den känner igen familjens röster och lär sig nästan genast att urskilja sin mammas lukt bland alla andras. Den kan till och med helt på egen hand ta sig upp från mammans mage till bröstet, ledd av sin lilla näsa och sin hunger. Denna instinkt kallas för bondingreflexen och är förstås livsnödvändig för den händelse bebisen inte har någon som hjälper den fram till bröstet – men nu finns ju du där! Du kan gärna hjälpa din lille och lägga honom där med en gång. (Den här reflexen fungerar inte om barnet är påverkat av petidin, en ganska vanlig kemisk smärtlindring.)

Barn kan amma så fort de är födda, och den nyblivna mamman har alltid mjölk i brösten. Visserligen är inte mängden alltid så stor i början, men det spelar ingen roll eftersom den första mjölken (råmjölken) är verksam även i droppkvantiteter.
Ju mer barnet får suga desto snabbare kommer mjölkproduktionen igång. Mjölkmängden ökar sedan successivt de första dygnen (även om det kan ta ytterligare upp till tre månader innan tillgång och efterfrågan har balanserats!). Barnet har med sig reservnäring när det kommer ut från magen, så det klarar sig ändå.
Den första mjölken kallas alltså råmjölk (det latinska namnet är colostrum) och den är oerhört fet och nyttig, för att ge barnet en snabb start. Barnet kan självt reglera hur länge det ska äta och hur ofta, vilket kan vara flera gånger i timmen den första tiden. Möjligen kan man behöva hjälpa till så att bebisen får in hela bröstvårtan (och gärna lite till) i sin lilla mun – detta för att undvika att mamman ska få såriga bröstvårtor. Men inget av detta brådskar. De första dygnen kan allting få ske precis som det sker.

Moderkakan ska ut, men det är inte panik (det kan ta upp till en halvtimme innan den börjar vandra ut av sig själv). Om mamman är i upprätt läge och har lagt barnet till bröstet går det antagligen fortare, eftersom livmodern då drar ihop sig mer effektivt.
Om du måste hjälpa mamman att få ut moderkakan, tänk på att inte dra för häftigt i navelsträngen – den ska alltså inte tvingas ut, snarare måste den också födas fram så mamman behöver antagligen hjälpa till att krysta fram den (vilket kan kännas mycket motigt, det var ju redan klart med födandet!). Om mamman inte blöder kan man vänta ganska länge, upp till sex timmar. Men det brukar alltså kännas när den ska komma. Fråga barnmorskan om du är det minsta tveksam.