Idas snabba hemförlossning

Foto & copyright: Privat

av Ida

Kroppen gör som den vill

Vårt andra barn var beräknat 21 augusti 2020, och vi planerade för en hemförlossning. Detta är något jag känt väldigt starkt för även innan födseln av vårt första barn, men då det var första barnet kändes det lämpligt att föda på sjukhuset. Men efter vår första förlossning lämnades jag utmattad, känslomässigt dränerad och med en känsla av att inte ha blivit sedd. Jag var inte trygg där, och i efterhand har jag behövt bearbeta mycket ilska mot förlossningsvården.

Jag hade starka värkar redan i latensfasen och hela processen tog 98 timmar, med interventioner och bortkoppling från min egen kropp. Därför kändes den kommande förlossningen med nummer två som ett stort orosmoment. Bara tanken på att packa ihop, åka en längre bilfärd till sjukhuset och föda barn i samma miljö som sist gjorde mig panikslagen. Efter lite diskussion kunde sambon acceptera min önskan om en hemförlossning, och i början av året kontaktade vi en barnmorska som kunde tänka sig att åka hela vägen till Blekinge (det finns inga hembarnmorskor i närheten). Genast släppte en stor tung sten av bara tanken på att slippa lämna hemmet när det väl drar igång. Nu kunde vi planera, inhandla och förbereda för vårt andra barns födelse.

Kan dock inte förneka att jag var lite nervös, särskilt sambon som kände sig väldigt otrygg överlag med förlossningar – oavsett var dom sker. Själv försökte jag förbereda mig mentalt på olika scenarios. T ex lång latensfas, vart jag ska vara i huset. Jag hade även bilder av hur det kunde bli om vi var tvungna att avbryta och åka in – allt för att vara förberedd på allt.

I efterhand kan jag bara skratta, då jag nu inser att det inte går att planera för någonting vad gäller förlossning. Kroppen gör som kroppen vill!
Fortsätt läsa ”Idas snabba hemförlossning”

Birth warrior – Min tredje hemförlossning: Anton

Foto & copyright: Privat

av Maria Bengtsson Lenn

Min tredje hemförlossning

Det beräknade förlossningsdatumen närmade sig med stormsteg. Sommaren hade gått fort men nu började jag känna mig otålig. Jag trodde att trean skulle komma ännu tidigare än de andra två som kommit flera dagar innan beräknat datum. Jag hade haft förvärkar under en längre tid men de som kommit de senaste dagarna kändes lite annorlunda. Jag pratade med min barnmorska Cayenne och hon undrade om jag kanske borde höra med min mamma om hon kunde vara med barnen i några dagar. Kanske kunde det vara så att jag inte kunde släppa kontrollen och ge mig hän för födandet när barnen var hemma? Mycket riktigt startade värkarbetet samtidigt som jag packade barnens väska. Under tiden som Josh skjutsade dem till min mammas landställe låg jag på sidan i sängen och försökte dyka ner i värkarna.

Fortsätt läsa ”Birth warrior – Min tredje hemförlossning: Anton”

Birth warrior – min andra hemförlossning: Julius

Foto & copyright: Privat

av Maria Bengtsson Lenn

Min andra hemförlossning

Värkarbetet startade åtta dagar innan beräknat datum. Det var morgonen efter att jag sett filmen Bridesmaids och skrattat så mycket att jag nästan kissat på mig. Jag hoppades att jag var som många andra omföderskor som har snabba förlossningar efter en nästan icke kännbar latensfas. Men någonstans förstod jag att detta bara var början. Mycket riktigt var jag bara öppen en centimeter och värkarna började komma mer oregelbundet när barnmorskorna kom hem till oss första gången. Jag blev besviken. Och jag insåg att om jag fött på sjukhus skulle jag ha blivit hemskickad nu, eller igångsatt. Min inkännande och helt underbara barnmorska Cayenne hjälpte mig att slappna av och uppmuntrade mig att fokusera på nuet och vila istället för att tänka för mycket. Hon och den andra barnmorskan Ann åkte hem igen för att sova.

Fortsätt läsa ”Birth warrior – min andra hemförlossning: Julius”

Birth warrior – Min första hemförlossning: Stella

Foto & copyright: Privat

av Maria Bengtsson Lenn

Min första hemförlossning

En skarp smärta i nedre delen av ryggen och magen väckte mig runt fem på måndagsmorgonen, sex dagar innan beräknat datum. Lätta förvärkar hade kommit och gått den senaste månaden så jag visste inte om detta verkligen var förlossningen som hade startat, men när den andra värken högg tag i mig anade jag att det nu äntligen var på riktigt. Jag blundade och försökte komma ihåg vad Susan, som höll i den förlossningsförberedande klassen vi gått, hade sagt: ”Lita till din kropp, kvinnor har fött barn i miljontals år, den vet hur den ska föda just ditt barn.” ”Hänge dig till kraften inombords” blev mitt mantra. Min man Josh och jag gick ut på en promenad längst vattnet, vi vilade, älskade, sov, åt och jag satt på en pilatesboll och rullade på höfterna. Tiden gick långsamt framåt.

Fortsätt läsa ”Birth warrior – Min första hemförlossning: Stella”

A COVID-19 homebirth in Gothenburg, Sweden

Foto & copyright: Lily Ray Media

”The labour was surprisingly painful, which might sound like a funny thing to say regarding childbirth, but the truth was that after terrible back labour with Elsie I’d been hoping for a ‘regular’ one this time around.
But it was not to be, and the back labour was, once again, intense and horrible.
One of the wonderful things about continuity of care in a maternity setting is the after-birth debrief. During a lovely home visit a few days after the birth, Johanna and Nina were able to walk me through the labour and explain a lot of the things I’d been confused about at the time.
He had gotten a little caught up sideways with a shoulder stuck on my pubic bone and wasn’t descending as he should, puzzling everyone and causing the labour to be longer and more painful than it maybe should have been.”

Läs hela Lily Rays A COVID-19 homebirth in Gothenburg, Sweden

Birth story/Födelseberättelse Orion Daniyel Chandrakaí

Foto och copyright: Privat

”Jag kände hur kroppen blev tyngre och det blev allt svårare att hålla sig uppe. Ola har berättat att jag i princip sov mellan värkarna- som jag förövrigt enbart kunde känna i sakrum, något som förvånade mig för en millisekund eftersom jag mest tänkt på sammandragningar i förhållande till livmodern. Det började bli varmt, för varmt och jag hade svårt att andas och att hålla överkroppen ovanför den höga poolkanten även om både Ola och Anahí gjorde sitt bästa för att lyfta upp mig. Jag kände att mycket av min kraft och energi gick åt till att försöka hålla kroppen ovanför vattenytan och få ett bra grepp i poolkanten och på botten med fötterna men att det var för svårt. (Hur gör alla kvinnor i de vackra ”home water birth videos” man ser som njutningsfullt sitter i poolen och andas ut sitt barn?! De kanske alla är runt två meter långa …). Hur som helst, det var dags för en förändring. Kroppen pockade på min uppmärksamhet och ville att jag skulle röra mig mer, gå ur poolen och jag tog en stund på mig att samla kraft till en så stor ansträngning.”

Läs hela Magdalena Chandrakaís ”Birth story/Födelseberättelse Orion Daniyel Chandrakaí”

Andra barnet

Foto: privat

av Miamaria

Mitt andra barn.

Själslig läkning efter en tidigare sjukhusförlossning där jag inte blev respekterad, sedd eller hörd. En förlossning där jag till slut blev helt frånkopplad från mig själv och händelsen. En förlossning som avslutades med sugklocka, klipp och höga, panikslagna svordomar från mitt håll för att jag var så distanserad från händelsen. Jag låste ner. Allt låstes ner. En förlossning där mina önskningar från början inte respekterades eller ens lyssnades på, en förlossning som resulterade i att den ansvariga, tillfälligt inhyrda (utbildade men ej praktiserande) barnmorskan inte fick jobba mer på det sjukhuset, enligt det möte jag fick gå på efteråt och även samtal med andra barnmorskor inför andra förlossningen.
Jag har ju förstått att det oftast inte blir såhär, att det var oturligt att just jag (som egentligen ville föda hemma redan då, men blev övertalad att inte göra det som förstföderska) skulle få ett sådant bemötande och en sådan upplevelse.

Fortsätt läsa ”Andra barnet”

Förlossningsberättelse

av Sara Pålsson

Redan innan jag blev gravid med barn nr 4 tänkte jag att om jag blir gravid igen vill jag föda hemma. Jag hade haft fina upplevelser innan, men det var något som saknades, en önskan om något mer. Det var saker jag tidigare hade önskat att jag sluppit, saker jag hade önskat respekterats och saker jag önskat att jag inte behövt kriga för.

När vi lite överraskande blev gravida sa jag direkt till min man att jag ville föda hemma. Jag ville även ha en doula med, jag började leta både doula och hembarnmorska, svårt i Östergötland! Hittade till min stora lycka en doula och en barnmorska som både ville ställa upp. Vi bokade ett möte tidigt – jag ville veta att de inte skulle bli uppbokade, jag skulle trots allt föda på sommaren, när krisen inom förlossningsvården är som störst och trycket på doulor och hembarnmorskor är som störst.

Fortsätt läsa ”Förlossningsberättelse”