Vår hemförlossning

av Tuyet Yen

När min partner en dag frågade mig hur jag ville föda, visste jag direkt att jag ville föda hemma och i vatten. Det föll sig naturligt för mig. Vi hade ingen tidigare kunskap om det. Visste inte ens om det var möjligt i Sverige. En födelse är en av livets vackraste och mest naturliga händelser. Något som är inbyggt i kvinnans anatomi och medvetenhet. Att själva bestämma hur och vart jag skulle föda kändes naturligt för oss båda. Det var början på en av de mest spännande, självstärkande och kunskapshöjande resor vi båda gjort.

Hemförlossningar är väldigt underrepresenterade i Sverige, medan det i vårt grannland Danmark, i England och i Holland är mycket vanligare och ett allmänt accepterat val. Sedan vårt beslut mötte vi väldigt blandade åsikter och känslor i relation till vår hemförlossning både från vår närmaste omgivning och från vården. Eftersom väldigt få i Sverige har bred erfarenhet av just hemförlossningar förstår vi att det kan väcka starka känslor. Framförallt rädsla och oro. Reaktioner vi mötte var alltifrån hur modiga vi är som vågar till hur oansvariga vi är som vågar. För oss var det ett beslut baserat på just ansvar, säkerhet, trygghet och en tro på kvinnans anatomi.

Mitt namn är Tuyet Yen. Jag och min partner Davindy vill gärna dela med oss av vår resa med förhoppning om att väcka nyfikenhet kring hemförlossningar och naturlig smärtlindring. Oberoende om man väljer att föda hemma eller på sjukhus vill vi påminna kvinnan om sin kraft och sin rätt att styra över sin egen förlossning. Vi hoppas också på att inspirera partners att förstå vinsten av att vara delaktiga. Detta är vår berättelse.


Förberedelserna

Vi sökte hembarnmorskor i Skåne. Då många sjukhus försvårar för sina anställda att arbeta med hemför-lossningar utanför sin tjänst hittade vi endast ett fåtal. Det klickade i oss båda när vi skannade igenom Jacqueline Vejlstrups facebook-profil som var full av information och forskning kring födelserätt och hemförlossningar. Henne ville vi ha! Efter vårt första möte fick vi bekräftat att vi funnit rätt. Vi fann en erfaren barnmorska, en lärare, ett språkrör och vän i ett och samma paket. Kontakten med henne gav oss enormt mycket kunskap och styrka att bemöta det motstånd och den oerfarenhet av hemförlossningar och vattenfödslar som kontinuerligt återkom i vår kontakt med MVC. Som förstföderska och som bosatt i Skåne fick vi bekosta hela förlossningen själva. Vi hade väldigt stram budget, men blev lyckligtvis väl bemötta i det. Jacqueline ordnade även en backup som passade våra behov och kunde fylla de luckor som behövdes.
Camilla Snickars åkte från Finland och var närvarande under den tid det behövdes. Vi kände oss väldigt trygga med henne och hela upplägget.

Vetskapen att vi skulle ha en hemförlossning om inget akut inträffade kändes tryggt. Vi var även förberedda och tillfreds med att föda på sjukhus om vi gick över tiden för mycket eller stötte på andra komplikationer. Att tillsammans som blivande föräldrar planera exakt hur vi ville ha det byggde en särskild gemenskap mellan oss. Detta var något vi skulle göra tillsammans. Som förstföderska hade jag ingen aning om vad som väntade. Både min och Davindys erfarenheter av förlossningar var präglat av skrikande okontrollerbara kvinnor i full panik som skrek hotfulla ord mot sina män som i sin tur var helt vilsna i sin roll. Genom att ta in ny kunskap kring kvinnans kropp, smärtlindringstekniker och övningar växte det inom oss båda fram en mer nyanserad och hanterbar bild av vad det innebär att föda och att vara stöd. Redan här började en ny styrka inom mig att gro. Det var vår förlossning vi förberedde oss inför. Davindys önskan att vara delaktig i allt var enormt viktig för mig. För honom var det en självklarhet och han ville inte missa något.

Vi läste relevanta böcker, övade på andnings-och avslappningstekniker, övade på akupressurpunkter och lärde oss mer om naturlig smärtlindring och värkhantering. Vi förberedde musik inför de olika faserna, hängde upp hängmattor och skapade just den miljö vi önskade. På ett praktiskt plan var vår största utmaning varmvatten till förlossningspoolen. Med en hjälpsam granne, en 40 meter lång vattenslang med isolering och ett gäng stora kastruller var problemet löst. Vår lilla stuga i skogen var redo att ta emot ett nytt liv.


Förlossningen

Hela graviditeten var okomplicerad och värkarna startade exakt en vecka efter beräknat födelsedatum.
Värkarna började subtilt under fredag natt och ökade successivt. Jag stannade kvar i sängen och andades igenom värkarna. Jag kände att jag kunde hantera värkarna själv och valde därför att låta Davindy sova, så att åtminstone en av oss fick god sömn.

Lördag morgon var en vacker morgon. Solen sken. Solstrålarna omfamnade rummet och i dans med växterna i fönsterkarmen formades vackra skuggor över golv och väggar. Jag kände mig upplyft och vacker, redo att få träffa barnet som jag burit på i 9 månader. Värkarna började komma i regelbundna intervaller. Jag kände att det var dags. Klockan 9.00 ringde vi Jacqueline, som var på plats inom en timme.

Värkarna avtog en aning i samband med Jacquelines ankomst. Jag var medveten om att det är en normal reaktion när något i omgivningen förändras, men blev ändå förvånad. Tänk att en sådan liten förändring gjorde skillnad trots att jag kände mig så trygg och avslappnad med henne.

Kort därpå var värkarna igång igen. Med stöd av Davindy arbetade jag mig igenom varje värk. Han satt bakom och omfamnade mig. Påminde mig om att andas lugnt och att luta mig tillbaka i hans famn för att vila mellan värkarna. Han andades lugnt och stabilt. Det hjälpte mig att hålla en lugn andningsrytm och att finna tillbaka till rytmen om jag tappade den. Genom andning och meditativa övningar hjälpte han mig hålla fokus och guidade mig in i djupa avslappningstillstånd. Jag somnade till och med till mellan värkarna. Det hjälpte mig att spara energin till de stunder den verkligen behövdes.

Under värkarbetet började en annan känsla göra sig till känna. Det var hunger. Jacqueline tog över som stöd medan Davindy förberedde och dukade fram en dundermåltid till oss alla. Jag varvade mellan att äta och andas igenom värkarna. Det var verkligen skönt att vara hemma.

Värkarna blev allt starkare, men själva öppningsfasen gick väldigt långsamt i relation till smärtstegringen.
Jag öppnades ytterst lite under väldigt lång tid. Jag provade att röra på mig mer. Jag stod upp och gungade höfterna, satt i hängmattan, satt på pilatesboll och låg i olika ställningar. Allt för att lätta på trycket och hantera värkarna.

Nu kände jag att det började bli alltmer utmanande att hantera de intensiva värkarna. Även om rörelse-mönster, andning och avslappning var effektivt och följde mig genom hela förlossningen kändes det nu som att det behövdes något mer. Vi provade använda akupressurpunkterna vi lärt oss. Det var effektivt och lindrade smärtan rejält. När värken startade sa jag NU. Då tryckte Davindy på punkten tills värken avtog och jag sa STOPP. Han varierade mellan att trycka på punkter under foten, i handen mellan tumme och pekfinger och på axlarna. Jag var fascinerad över hur smärtan avtog genom att trycka på dessa punkter.

När jag lärt mig att hantera en nivå av värkar trappades de upp. Ibland kändes det som om jag inte skulle klara en ny upptrappning. Davindy påminde mig om att jag faktiskt hanterat alla värkar hittills, trots att jag flera gånger trott att jag absolut inte skulle kunna hantera mer. Han hade rätt. Min smärtgräns höjdes sakta men säkert. Det gav mig ny styrka och tro på min egen kraft.

Det var skönt att få prova på olika smärtlindringsmetoder. En del var mer effektiva än andra. Vid ett tillfälle testade jag sterila kvaddlar. Wow. Det var mer smärtsamt än värkarna i sig. Det var absolut inget för mig. Jag väntade motvilligt men tålmodigt ut effekten. Vi som varit oroliga för varmvattenbrist fick äta upp vår oro. När jag provade att sitta i poolen som smärtlindring blev det så varmt att jag istället blev svimfärdig och fick lägga mig i sängen och återhämta mig.

Jacqueline var hela tiden närvarande utan att ta över. Hon gav oss utrymme att vara i vår egen bubbla samtidigt som hon hade stenkoll på de medicinska aspekterna och helheten i förlossningsförloppet. Hon lyssnade på barnets hjärtljud, kollade hur mycket jag var öppen, gav stöd och kom med alternativ i de stunder det behövdes. Jag fick ta den tid jag behövde. I de stunder jag kände mig uppgiven och bara ville få det gjort påminde hon mig om att lita på min kropp och den förberedelse den behöver.

Nu hade klockan hunnit bli 1 på natten. Efter 24 timmars värkarbete hade jag bara öppnats upp 7 cm. Värkarbetet fortsatte. Det kändes som en oändlighet. Vi alla var trötta. Min brist på sömn började visa sig. Jag kände mig alltmer otålig och började tycka det var riktigt jobbigt. Jag blev till och med irriterad på Jacqueline när hon skulle känna hur öppen jag var. Jag ville inte mer. Fosterhinnan hade fortfarande inte brustit. Tiden gick. Klockan 3 på morgonen hade jag fortfarande bara öppnats 7 cm. Jag var helt utmattad. Min styrka och tillit att jag kommer klara det förvandlades sakta men säkert till oro och rädsla. Jag började tappa hoppet. Smärtan var så stark att jag började fundera på att åka till sjukhuset bara för att få lustgas. Vi pratade om det i lugn och ro. Vägde för och nackdelar. Jag kände mig verkligen hörd. Jacqueline förklarade att jag kommit till en fas som i princip alla föderskor går igenom med eller utan medicinska interventioner. En fas då det kan kännas att allt är utom ens kontroll. Ok, då är det inte bara jag. Om så många andra gått igenom liknade och klarat det kan jag också klara det tänkte jag. Det kändes som jag fick tillbaka en gnutta kontroll. Tillräckligt för att ge mig lite andrum att tänka klart. Jag blev påmind om att det inte ens var säkert att lustgasen skulle lindra smärtan på det vis jag önskade samt att det var en timmes bilfärd till närmsta sjukhus. Tanken att sitta i bilen så lång tid utan att någon kunde trycka på akupressur-punkterna under värkarna skrämde mig. Jag kände mig tveksam till om det verkligen var det bästa alternativet just nu.

Jacqueline föreslog att vi kunde prova ett annat alternativ innan jag tog beslutet att åka in till sjukhuset eller inte. Alternativet var att göra hål i fosterhinnan. Det innebar att värkarna med hög sannolikhet skulle bli starkare och intensifieras, men också att resterande förlossnings tid skulle förkortas till 5 timmar. Mina kurvor tydde på att förlossningsarbetet annars kunde fortsätta upp till 10 timmar. Jag kände att jag inte orkade så länge till. Det var ett svårt beslut. Till sist bestämde jag mig för att prova. Jag la mig ner och höll hårt i Davindy medan han viskade stärkande ord i mitt öra. Jag var så rädd för vad som skulle hända när hon tog hål på fosterhinnan. Den brast och värkarna blev genast intensivare och otroligt mycket starkare. Samtidigt kände jag hur jag fylldes med en enorm styrka och en kraft jag aldrig tidigare upplevt. Jag visste inte att den fanns inom mig. Det var en härlig känsla, trots smärtan Jag hade helt plötsligt ny energi för att fortsätta. Det faktum att jag själv tog ett medvetet beslut i kombination med Davindys och Jacquelines tro på mig hjälpte enormt mycket i stunden.

Akupressurpunkterna hade inte någon effekt mot smärtan längre, så Jacqueline visade oss en annan teknik. Hon lindade ett lakan runt mina höfter och höll stadigt i ena ändan, andra ändan gav hon till Davindy. De lade sig ner till halvliggande ställning, spjärnade emot med sina ben och drog i från varsin sida. Det var helt fantastiskt. Smärtan blev återigen hanterbar. Jag blev som besatt av tekniken. Så fort en ny värk närmade sig kände jag en blandning av iver och oro över att de inte skulle hinna. Jag stressade dem med att linda runt lakanet för att vara säker på att de inte skulle missa en enda värk. Till slut hängde de i princip på varsin sida av mig. Det var en ganska lättsam och rolig stämning i rummet. Tekniken gör att bäckenet vidgar sig så barnet lättare kan glida ner. Trycket minskar och därmed lindras smärtan.


Slutfasen

De allra sista timmarna satt jag och Davindy i poolen och fortsatte samarbeta med värkarna. Den här gången var det så skönt att komma ner i vattnet. Det lindrade smärtan och gav ett lugn. Vi var helt utmattade. Davindys ögon gick i kors. Han gjorde allt för att vara närvarande in i det sista. Vi båda började tro att vi aldrig skulle komma till krystningsfasen, men var alltför trötta för att göra annat än att bara vara. När vi i princip gett upp hoppet om att föda frågade Jacqueline om jag kunde prova att känna efter bebisens huvud. NEJ, verkligen inte, var min spontana reaktion. Vi båda kände efter ändå och blev helt paffa. Det var ett huvud. Jag hade varit i krystningsfasen, men inte ens förstått det. Jag blev överväldigad och överlycklig eftersom det kändes som det gått mycket fortare än väntat. Vi alla kvicknade till. Snart var vi i mål. En helt underbar känsla. Själv ville jag helst krysta ut barnet på en och samma gång, men istället lyssnade jag på Jacqueline. Hon guidade mig igenom de sista krystvärkarna, lugnt och stadigt utan att forcera. Krysta, pausa, krysta pausa. Lite i taget för att kroppen skulle tänjas och vänjas. Först kom huvudet, sen axlar och slutligen resten av kroppen. Wow vilken känsla!

Hon tog emot vår son under vattnet och lade honom i min famn. Han tog sitt första andetag och började gråta. Allt var precis som det skulle vara. Jag tittade på honom och kände mig helt handlingsförlamad. Vad ska jag göra nu! Davindy var också helt förvånad. Vi satt kvar en stund i vattnet och bara iakttog vår nyfödda bebis och varandra. Klockan 6.30 söndag morgon den 20 mars 2016 var Anaymo redo att ta sitt första andetag och möta världen. Han vägde 3758 gram och var 54 cm lång. Jag var så tacksam över att jag trots 2 sömnlösa nätter, en 24 timmar lång latensfas och en 10 timmar lång aktiv fas fick uppleva hela förlossningen med klart sinne. Jag hade aldrig trott det var möjligt om jag inte själv upplevt det.


Efter förlossningen

Placentan kom 15 minuter efter med minimal blödning. Jag klarade mig utan några som helst bristningar. Vi lade oss i sängen. Anaymo var pigg och vaken och började amma ganska omgående. Efter att ha läst på och förstått alla fördelar med sen avnavling var det ett självklart beslut för oss att vänta tills navelsträngen blivit vit och slak. Vi ville att han skulle få resterande blod och stamceller. Vi tog det lugnt och avnavlade först efter några timmar. Davindy var orolig att Jacqueline skulle packa ihop, tacka för sig och lämna oss ensamma direkt efter avnavlingen. Hon var inte alls stressad att åka hem och stannade tills det kändes bekvämt. Det kändes jättebra. När Jacqueline kört hem låg Davindy och jag i sängen med Anaymo mellan oss. Vi studerade och observerade honom i detalj samtidigt som vi kämpade för att hålla våra ögon öppna. Nu när han var här kunde vi ju inte sova. Tänk om vi somnar alltför djupt och inte vaknar på hela dagen eller om vi glömmer bort att han ligger mellan oss och råkar lägga oss på honom. Bäst att hålla sig vaken. Några timmar senare vaknade vi båda med ett ryck. Helt förskräckta. Vi hade somnat utan att veta om det. Hur gick det till. Vi kikade på honom för att försäkra oss om att han fortfarande andades. Det gjorde han. Detta var början på en helt underbar och lärorik resa som familj.

Hitta hembarnmorska

Nu finns det en lista med kontaktuppgifter här till många av de aktiva hembarnmorskorna i Sverige. Många av dem jobbar även på sjukhus och är hembarnmorska på deltid. Det är inte säkert att det jobbar någon inom ditt område som har tid att vara med när ditt barn ska födas, så börja gärna leta barnmorska i god tid!

Vi uppdaterar listan vartefter uppgifter ändras eller när fler barnmorskor kommer till, eller slutar.

Det finns en länk till sidan i menyn här ovanför också  

 

Artiklar om hemfödsel

Här har vi samlat länkar till artiklar, bloggar, filmer etc om att föda hemma.
Vi uppdaterar sidan med ojämna mellanrum. Ser du en länk som inte fungerar, hojta i kommentarerna!
Forskning om att föda hemma hittar du här.

* * *

Linda valde att föda hemma: ”Borde erbjudas av alla kliniker”
Mitti Stockholm, 2019

Linda födde dottern Alice hemma i maj förra året med stöd av hembarnmorska. Foto: Pekka Pääkkö

”Kirsten Nisted, hembarnmorska, tycker det är bra att verksamheten får ett avtal. Men i stället för att ingå i vårdvalet hade hon föredragit att det blev en egen vårdform med en förlossningspeng.
– Då behöver man inte vara anställd på ett sjukhus. Alla hembarnmorskor är inte intresserade av det, säger hon.”

* * *

Kvinnan ska föda där hon känner sig trygg
Barnmorskan, 2018

Barnmorskorna Ann Petrén och Sepideh Ghasemi skriver födseljournal i köket. Foto: Elisabeth Ubbe

”Jag fortsatte hänga med Marietta på födslar men egentligen är det ju ingenting att lära, det är kvinnorna som föder barn och det är de som visar vägen. Det enda man behöver som ny hembarnmorska är att se att kvinnor kan föda utan att man gör någonting. Jag tror att det är svårare på många sätt för nya barnmorskor nu, allt är mer uppstyrt på sjukhusen med pm och ökad medikalisering. Själv hade jag redan sett kvinnor föda av egen kraft på sjukhuset, utan att jag som barnmorska gjorde något.”

* * *

Valde att föda hemma: ”Ville inte sitta i en taxi”
SvD, 2018

Lisen andas lugnt genom värkarna. Barnmorskan Ann Petrén stryker henne över vaderna. Foto: Elisabeth Ubbe

”Strax före klockan åtta ändras Lisens andning. Fortfarande ser hon helt avslappnad ut, men hon låter mer. Det är inte skrik, utan ett djupare läte som kommer och går i takt med värkarna. Dottern blir orolig och spänner sig i pappas famn. Då säger Lisen, mitt i värkarbetet: ”Det är okej, mamma är okej”, och flickan slappnar av igen.
Barnmorskorna Ann Petrén och Sepideh Ghasemi finns hela tiden nära och stöttar utan att störa; den enda märkbara aktiviteten i rummet är Lisens andning. Några minuter senare föds barnet. Ann Petrén lägger en handduk över ryggen på den nyfödda och bedömer barnets andning, hjärtfrekvens och de andra parametrar som ingår i nyföddhetsbedömningen. Allt är väl.”

* * *

Alice föddes hemma i badrummet
Mitt i Stockholm, 2018

Lilla Alice är född hemma i villan i Kallhäll. Foto: Pekka Pääkkö

”Barnmorskorna föreslog att Linda skulle ta ett bad för att slappna av, och gav akupressur mot smärtorna.
– De höll sig i bakgrunden, och kollade inte hjärtljud eller hur mycket jag var öppen om jag inte bad om det. Jag tror de ville störa processen så lite som möjligt, säger hon.
När krystvärkarna kom stod Linda på knä mot en stol på en madrass i badrummet, och Caspar stod bakom och tog emot barnet.
– Först såg jag ögonen, näsan, överläppen. Sedan hjälpte en barnmorska till så att hela huvudet kom ut. Och så kom hela hon, säger Caspar.”

* * *

Barnmorskan kom i sista sekunden: ”Fick panik”
SvD, 2018

Fick panik. Foto: Emma-Sofia Olsson

”Värkarna kom plötsligt tätare än var femte minut och jag behövde ha Andreas hos mig vid varje värk. Han tyckte att det var dags för barnmorskorna att komma, men jag gömde mobilen, eftersom jag tyckte att det var pinsamt att ringa hit dem för tidigt och belasta dem i onödan. Jag har alltid försökt att vara lite duktig av mig, säger hon.”

* * *

Homebirth Is Safer For “Higher Risk” Women Too
bellybelly, 2018

”Where you give birth is your choice. It’s important to make a fully informed choice, to be aware of your options and to understand that situations during pregnancy and birth can change quickly. Having a high risk pregnancy doesn’t always translate to having a high risk birth, in the same way that being low risk doesn’t guarantee how your birth will unfold.”

* * *

Further confirmation of home birth safety
Dr Sara Wickham, 2018

Foto: Ravi Pinisetti/Unsplash

”A systematic review and meta-analysis has further confirmed the safety of home birth for healthy women, even if they are having their first baby. After comparing data from births planned at home birth, in birth centres and in hospital, researchers found that high-quality studies found no statistically significant difference in infant mortality between the different settings, although women giving birth at home or in birth centres were more likely to have a normal vaginal birth. In fact, women planning home births were nearly three times more likely to have a normal (that is, non-instrumental) vaginal birth than women planning a hospital birth.”

* * *

Mindre risk att spricka vid hemförlossning
SVT Nyheter, 2017

Foto: SVT

”En stor skillnad på att föda hemma och på sjukhus är att det är lugnare i hemmet och också det faktum att kvinnan träffat och pratat med sin barnmorska innan gör att förlossningen upplevs som lugnare.
När hemförlossningen skulle tillämpas i sjukhusmiljön fick barnmorskorna lämna rollen som påhejare för att istället guida kvinnorna till att krysta på sina egna impulser istället.”

* * *

”En frihet att få föda i hemmet”
Yle, 2017

Bild: Wikimedia Commons

”Skillnaden på förlossningsklimatet i Finland och Danmark är stort. I Danmark finns en allmän opinion för hemförlossningar och det anses som ett tryggt alternativ för den friska kvinnan. I Finland är fortfarande den allmänna normen att hemförlossning är riskabelt och förlossningar ska skötas på ett sjukhus. Snickars tror dock att systemet på sikt kommer att ändras i Finland.
– Förr eller senare kommer folk att bli insatta i vilka samhällsekonomiska konsekvenser den vård som vi bedriver i dag har. Den är orienterad kring riskpatienter och betalar sig indirekt genom att ju fler ingrepp och komplikationer som inträffar desto fler pengar får sjukhusenheten. I Storbritannien har myndigheterna ändrat riktlinjerna och rekommenderar omföderskor att föda hemma eller på klinik för att det blir billigare och minskar risken för komplikationer som förknippas med sjukhus, säger Camilla Snickars.”

* * *

Therese betalade 25 000 för att föda hemma
GP, 2016

”Vi hade levande ljus och dämpad belysning” Foto: Björn Olsson

”Hon är själv biolog och tror på en naturlig förlossning. Lugn och ro för att kroppen ska fungera på bästa sätt under framfödandet. När hon blev gravid med andra barnet hade hon bestämt sig. Förlossningen skulle ske i den egna lägenheten. (…) ’Jag har en bild av att jag fortfarande låg i pyjamas i min säng. Jag behövde bara förflytta mig till rummet intill där vi hade förberett med en pool. Vi hade levande ljus och dämpad belysning. Framåt morgonen ljusnade det utanför fönstren. Det var så himla fint att få vården hem.'”

* * *

Valde bort BB: Unni kunde födas hemma i badrummet
Täby nyheter, 2017

Unni föddes i Täby. Foto: Rolf Andersson

”På 80-talet var den världen för extrem för mig. Alla hade yllebyxor och bodde i skogen, säger Ann.
Numera är hemförlossningar mer accepterade, och Ann upplever att allt fler är intresserade.
– Jag tycker att kvinnor ska få föda barn som de vill. Vill man föda hemma, bra, gör det. Vill man vara på sjukhus ska man vara det, och den som vill ha ett planerat snitt ska få det. Det har alltid varit en kvinnosaksfråga, vi vet vad som är bäst för oss.
Sara håller med, och tillägger att hon lärt de äldre barnen, två flickor, något viktigt.
– Att kvinnor får bestämma över sina egna kroppar. Det är en starkt feministisk handling att besluta över och äga sitt födande.'”

* * *

Barnmorska: Stressen får fler att välja hemmafödsel
P4 Stockholm, 2017

Cayenne i P1. Foto: Hasse Holmberg, TT

”Cayenne Ekjordh som jobbar med hemförlossningar, säger att hon märkt av en tydlig ökning efter att den privata förlossningskliniken BB Sofia la ner i maj 2016. Enligt henne är det trygghet som de blivande mammorna söker.
– I min värld, ju tryggare kvinnan är desto bättre reultat har man. Att man vet var man ska vara, att man känner barnmorskan.”

* * *

Jordemorformand slår fast: Det er sikkert at føde hjemme
Berlingske, 2017

Danska barnmorskeförbundets ordförande Lilian Bondo. Foto: Thomas Lekfeldt

”Der skal en jordemoder til, uanset om det er i et hjem eller på et fødested. En jordemoder kan ikke passe to fødende på en gang. Det har alle danske regioner lagt deres fødselshjælp til rette efter,« siger hun.
Hun anerkender dog, at det er ressourcekrævende, at man skal tilrettelægge et vagtberedskab, hvis den fødende pludseligt skal overflyttes til et hospital.
»Men ellers kræver hjemmefødsler ikke flere ressourcer end fødsler på et hospital – i mange sammenhænge kræver de mindre,« siger Lillian Bondo.”

* * *

Mange jordemødre foretrækker at føde i eget hjem
DR, 2016

Foto: Getty Images

”Jordemødre ved alt, om hvordan fødsler foregår både på hospitaler og i hjemmet. Derfor er det tankevækkende, at en undersøgelse blandt jordemødre viser, at de er langt mere positivt indstillet over for hjemmefødsler end kvinder generelt. 61 procent af de jordmødre, som selv har født mindst en gang, og som har deltaget i undersøgelsen, svarer, at de ville foretrække en hjemmefødsel, hvis de skulle have flere børn.”

* * *

Jordemoderforening: Færre indgreb hvis du føder hjemme
Berlingske 2016

fh dansk artikel foto colourbox

”Store forskningsarbejder fra internationale samarbejde peger på, at hvis man har undersøgt kvinden godt og grundigt, og hvis hendes barn er til tiden og står i hovedstilling, så er det lige så sikkert at føde hjemme, hvis man har en dygtig jordemoder ved sin side, siger hun.”

* * *

What If Home Birth Is Actually SAFER Than Hospital Birth?
Jennifer Margulis @ reset.me, 2016

Barnmorskan Deborah Flowers på The Farm. Foto: privat

”Heidi Rinehart, M.D., is another obstetrician who chose out-of-hospital birth. Based in Keene, New Hampshire, Rinehart estimates she has attended over 2,000 births. Twenty-three years ago, Rinehart and her husband — who’s also an obstetrician — decided to birth their first child at The Farm, an intentional community located 95 miles southwest of Nashville, Tennessee. Rinehart explains they were living in Tennessee at the time, she wanted to have an unmedicated childbirth, and she was impressed by the statistics The Farm midwives had previously published.”

* * *

Helena valde att föda i vardagsrummet
Norra Skåne, 2016

* * *

Hon valde att föda på egen hand
Helsingborgs Dagblad, 2015

Angela Beltramo. Foto: Julia Lindemalm

”I USA och England finns en oro inom sjukvården över att en rörelse kallad ”free birthing” tycks växa. Kvinnor föder helt ensamma under så naturliga omständigheter som möjligt.
Angelica Beltramo kan förstå intresset.
– Den ultimata free birthing-kvinnan går ut i skogen och föder själv i en bäck. Jag ser det som en revolt mot den allt mer medicinsktekniska förlossningsvården. I USA är andelen kejsarsnitt väldigt hög.”

* * *

I had a home birth and I’m not stupid. Or brave
Washington Post, 2015

”Having a home-birth doesn’t make me “stupid” and it definitely doesn’t make me “brave,” at least not braver than any woman who carries a baby and gives birth in any which way.
To me, the idea of having another baby in a setting that may want to manipulate my body so that I could have “routine” birth was much more frightening than doing it in the most supported place I could think of: my home. I just wanted the best care for myself and my baby. This time, that’s exactly what I got.”

* * *

Why Home Birth? Seven South African women share their stories
Spiritual Birth, 2015

Lukhanya, Kwezi och Abigail

”My husband was unsettled by the news that our baby was no longer going to be born in a hospital (both of us as well as our siblings were all born in hospital, so that was our only point of reference for birth), but he accepted that that was what I wanted. In the end it was the best decision for our family. I was fully in control of my labour up until my water broke 25 minutes before our son’s arrival and less than nine hours into labour. My mother, mother-in-law and sister-in-law were all present. My husband was fully engaged and part of the process. I’d like to believe that seeing how different my experience was compared to theirs brought my mother and sister-in-law some healing from their traumatic birth experiences.”

* * *

Why Doctors, Nurses, and Other Medical Professionals Are Choosing to Birth at Home
Jennifer Margulis, 2014

Jessicca Moore. Foto: Erin Wrigh, Nurture Nature

”But there are over four million babies born each year in the United States and some of the hundreds, if not thousands, of American doctors and nurses birthing at home are starting to speak out publicly about their choice to have their babies at home.”

* * *

Krångligt att föda hemma på Gotland
P4 Gotland, 2014

Sutare & Cöster. Foto Hilda Ärlemyr, SR

”Vill man föda i hemmet på Gotland får man ordna det själv och flyga in en barnmorska från fastlandet. Det är krångligt men hindrade inte Karin Sutare och Anna Cöster i Stånga.”

* * *

Low-risk pregnant women urged to avoid hospital births
Guardian, 2014

”Women with low-risk pregnancies are to be encouraged to have non-hospital births under new NHS guidelines, which could see almost half of mothers-to-be planning to deliver their baby away from traditional labour wards.”

* * *

”Jag känner mig mer trygg hemma”
UNT, 2013

”Vi kunde ta det som det kom, säger Benjamin”. Foto: Staffan Claesson

”Sent på kvällen messar Benjamin till barnmorskorna. När de kommer till Uppsala innan midnatt, passar alla på att vila en stund. Runt klockan tre på natten kliver Rebecca ner i badkaret och stannar där så länge hon själv vill. Belysningen är svag, endast en dämpad ljusslinga är tänd. Barnmorskorna lyssnar på barnets hjärtljud och värkarbetet går bra. Rebecca känner hur bebisen skruvar sig neråt och upplever att hon har koll på förlossningen.”

* * *

Ina May Gaskin: Why Home Birth Is Necessary
Pathways to Family Wellness, 2010

Ina May Gaskin: Why Home Birth Is Necessary

”When there is no home birth in a society, or when home birth is driven completely underground, essential knowledge of women’s capacities in birth is lost to the people of that society— to professional caregivers, as well as to women of childbearing age themselves. The disappearance of knowledge once commonly held paves the way for over-medicalization of birth and the risks that poses. Nothing in medical literature today communicates the idea that women’s bodies are well designed for birth. Ignorance of the capacities of women’s bodies can flourish and quickly spread into popular culture when the medical profession is unable to distinguish between ancient wisdom and superstitious belief. To illustrate, I would cite a 2006 National Geographic article, which states, “…we [humans] can give birth to babies with big brains, but only through great pain and risk.” The writer, J. Ackerman, depending upon the work of two U.S. anthropologists, contends that the fact that our species walks upright causes inevitable pain and risk during birth, forgetting how easily we can go to our hands and knees if need be.”

* * *

For noen er hjemme best
Tidsskriftet Norske Legeforening, 2008

”Hjemme har man ro til å la fødselen ta den tiden som er nødvendig. Fødselen får ha sine fysiologiske riepauser, mor kan sove underveis, spise når hun ønsker og begynne med småtrykking når hun selv føler naturlig trang. Hun lytter til kroppens signaler, er intuitiv og gir seg hen til de fødende krefter uten uro og forstyrrende faktorer. Fødsel er en intim prosess,og hjemme trenger man ikke legge bånd på seg, men kan uttrykke seg slik det faller naturlig. For noen kan det være skrik og stønn, for andre stillhet. Trygghet er en forutsetning for at man kan åpne kropp og sinn.”

* * *

Bør bli lettere å føde hjemme
Klikk/foreldre&barn, 2008

Märtha Louise, något av en veteran. Foto: Scanpix

”Det er jo ikke alle steder der det er jordmødre som tar hjemmefødsler. Men der det er mulig, bør det bli gitt objektiv informasjon. Mitt inntrykk er at det er helt avhengig av den subjektive oppfatningen til jordmor eller lege, og at mange kvinner blir bedt om å tenke på alt som kan gå galt.”

* * *

Filmer (köp-, hyr- etc)

Orgasmic Birth

The Business of Being Born

Why Not Home (trailer)

Freedom For Birth

Face of birth

 

 

Uppdatering pågår!

För snart 15 år sedan såg den här bloggen / handboken dagens ljus. Men tiden går, och saker förändras! Även om de flesta råden fortfarande gäller behöver en del dammas av och uppdateras. Vi jobbar på det! Och har börjat med att lägga till ny, intressant forskning.

Välkommen att bekanta dig med hemfödsel ! 

Forskning om hemfödsel

Här har vi samlat länkar till forskning om att föda hemma, med hjälp av bland andra Födelsehuset och En bra start.
Vi uppdaterar sidan med ojämna mellanrum. Ser du en länk som inte fungerar, hojta i kommentarerna!
Artiklar om att föda hemma hittar du här.

WHO och Cochrane: Det är säkert för ”normal-gravida” att föda hemma

Cochrane-institutet, en av världens största forskningsinstanser, skriver så här i sin analys Benefits and harms of planned hospital birth compared with planned home birth for low-risk pregnant women – Olsen O, Clausen JA (2012):

Increasingly better observational studies suggest that planned hospital birth is not any safer than planned home birth assisted by an experienced midwife with collaborative medical back up, but may lead to more interventions and more complications.

WHO (Världshälsoorganisationen) skriver i Place of Birth in Europe – Jane Sandall, PhD, Professor, Social Science and Women’s Health, King’s College London, London, United Kingdom (2015):

(…) for low risk nulliparous and multiparous women, planning to give birth in a midwifery led unit (freestanding or alongside) is particularly suitable for them because the rate of interventions is lower and the outcome for the baby is no different compared with an obstetric unit.

Mer forskning

2018

Scarf VL, Rossiter C, Vedam S et al. (2018) Maternal and perinatal outcomes by planned place of birth among women with low-risk pregnancies in high-income countries: A systematic review and meta-analysis. Midwifery

2017

Edqvist, Malin (2017) Posterior Perineral Injuries – Midwives’ Management and Experiences of the Second Stage of Labour in Relation to Perineal Outcome. Sahlgrenska akademin

Kubista Gustafsson, Margareta (2017) Färre kvinnor spricker eller klipps vid hemförlossning. Sahlgrenska akademin

NICE Guidlines (2017) Intrapartum care for healthy women and babies. National Institute of Health and Care

2016

Blix et al. (2016) Transfers to hospital in planned home birth in four Nordic countries – a prospective cohort study. Acta Obstet Gynecol Scand.

Edqvist, Blix, Lindgren et al. (2016) Perineal injuries and birth positions among 2992 women with a low risk pregnancy who opted for a homebirth. BMC Pregnancy and Childbirth

Wiklander, Julia (2016) Overmedicalization of Childbirth is a Breach of Women’s Human Rights. Girls Globe

O’Mara, Peggy (2016) Homebirth Safety Studies

2015

Adams et al. (2015) Use of pharmacological and non-pharmacological labour pain management techniques and their relationship to maternal and infant birth outcomes: examination of a nationally representative sample of 1835 pregnant women. Midwifery

Halfdansdottir B, Smarason AK, Olafsdottir OA (2015) Outcome of Planned Home and Hospital Births among Low-Risk Women in Iceland in 2005–2009: A Retrospective Cohort study.

Li Y, Townend J, Rowe R et al. (2015) Perinatal and maternal outcomes in planned home and obstetric unit births in women at ‘higher risk’ of complications: secondary analysis of the Birthplace national prospective cohort study.

2014

Lindgren et al. (2014) Praxis and guidelines for planned homebirths in the Nordic countries – An overview. Sexual and reproductive healthcare

NICE Guidlines (2014) NICE confirms midwife-led care during labour is safest for women with straightforward pregnancies. National Institute of Health and Care

Cheyney et. al. (2014) Outcomes of Care for 16,924 Planned Home Births in the United States: The Midwives Alliance of North America Statistics Project, 2004 to 2009. American College of Nurse‐Midwives

Wassberg & Edén (2014) Vem äger kvinnans kropp under graviditet och barnafödande? Barnmorskeförbundet (pdf)

2013

Cassels, Tracy (2013) Homebirth, the Dutch Study, and Maternal Mortality. Evolutionary parenting

Wiklund, Ingela (2013) Överdiagnostik och skadliga rutiner i förlossningsvården. Dagens Medicin

de Jonge et al. (2013) Severe adverse maternal outcomes among low risk women with planned home versus hospital births in the Netherlands: nationwide cohort study. British Medical Journal

”There was no evidence that planned home birth among low risk women leads to an increased risk of severe adverse maternal outcomes in a maternity care system with well trained midwives and a good referral and transportation system.”

2011

Houben–van Herten, Marieke (2011) Three quarters of deliveries in hospital. Centraal bureau voor de statistiek, Netherlands

Kresser, Chris (2011) Natural childbirth I: is home birth more dangerous than hospital birth?

Lindgren et al. (2011) Fear causes tears – Perineal injuries in home birth settings. A Swedish interview study. BioMedCentral Pregnancy Childbirth

Birthplace in England Research Programme (2011) Perinatal and maternal outcomes by planned place of birth for healthy women with low risk pregnancies: the Birthplace in England national prospective cohort study. BMJ

2009

Janssen et al. (2009) Outcomes of planned home birth with registered midwife versus planned hospital birth with midwife or physician. CMAJ

2008

Helena Lindgren (2008) Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter. KI

2005

Waldenström, Ulla (2005) Det medicinskt möjliga gör oss fartblinda. Läkartidningen (pdf)

2000

Olssen & Jewel (2000) Home versus hospital birth. The Cochrane database of sytematic reviews

Marsden Wagner (2000) Fish Can’t See Water. Birth International

”Birth attendants, be they doctors, midwives or nurses, who have experienced only hospital based, high interventionist, medicalised birth cannot see the profound effect their interventions are having on the birth. These hospital birth attendants have no idea what a birth looks like without all the interventions, a birth which is not dehumanized.”

1996 och tidigare

Wiegers et al. (1996) Outcome of planned home and planned hospital births in low risk pregnancies: prospective study in midwifery practices in The Netherlands. British Medical Journal

Tew, Marjorie (1986) Do obstetric intranatal interventions make birth safer? British journal of obstetrics and gynaecology

Tew, Marjorie (1985) Place of birth and perinatal mortality. Journal of the Royal College of General Practitioners

 

Födelsehuset har även bra länkar till forskning om CTG-övervakning, avnavling, kontinuerligt stöd vid förlossning etc.

 

Födahemma, om hemfödsel sedan 2005

Välkommen till Födahemma.se!

Vi håller på och uppdaterar sidan. Här nedanför kan du läsa presentationen från 2005!

***

Det här är något som ovanligt som en bok och en blogg på samma gång.

Det är en bok, eftersom den har förord, kapitel och ett index. Men det är också en blogg, eftersom just du kan vara med och skriva den.

Vi är fortfarande ganska få som föder hemma i Sverige idag. Därför finns det väldigt lite samlad svensk erfarenhet av hemfödsel, både vetenskapligt och till vardags. Det finns bara ytterst få böcker eller internetforum som handlar om att föda hemma i Sverige. Just av den anledningen är den enskilda erfarenheten – din erfarenhet – extra viktig. Vi andra behöver få veta det du vet!

Därför är det så himla fiffigt att den här boken samtidigt är en blogg. Du kan använda kommentarsfunktionerna till varje avsnitt för att tillföra dina erfarenheter. Är det lätt eller svårt att få tag på barnmorskor där du bor? Hur blev du bemött på din mödravårdscentral? Fick du ekonomiskt bistånd till din hemfödsel? Har du särskilda knep eller kunskaper som du vill dela med dig av?

Vi tar naturligtvis gärna emot synpunkter på både innehåll och utformning. Tycker du att nånting är fel kan du påpeka det och hjälpa oss att rätta till felet.

Somliga avsnitt väntar fortfarande på att bli skrivna – av dig kanske? Exempelvis finns det ingenting skrivet om att föda i vatten ännu. Hör av dig med vad du vet!

Vill du skriva en längre text – kanske om när ditt eget barn föddes hemma – skicka den till oss så publicerar vi den här.

Välkommen till världens första bok-blogg om att föda hemma!

För all hjälp med manus: faktagranskning, korrekturläsning, synpunkter och stöd ber vi att få tacka Maria Arman, Helena Lindgren, Ylva Bergstad, Cina & Guy Madison, Maj Stolpe, Cayenne Ekjordh, Åse Berglund, Ann Petrén med flera!

© Manus copyright författarna 2005–2008

Vi reserverar oss!
• Den här webbsidan är avsedd att användas som en vänlig vägvisare – inte som ett medicinskt uppslagsverk eller som professionell rådgivning. Prata alltid med din barnmorska om du undrar över något!

• Författarna kan komma att ändra innehållet på sidorna (vid viktigare ändringar informerar vi här) eller göra sidorna oåtkomliga. Vår avsikt är att innehållet ska ha en hög standard. Däremot kan vi inte garantera att texter och kommentarer alltid är helt uppdaterade eller heltäckande. Vi ansvarar inte för eventuella problem som uppkommer genom direkt eller indirekt användande av webbsidan. Vi ansvarar inte heller för eventuella skador som uppkommer genom direkt eller indirekt användande av information från de kostnadsfria erbjudanden och upplysningar.

• Innehållet, information och materialet på webbsidan omfattas av upphovsrättslagen. Författarna tillåter återgivande av innehållet, informationen och materialet på webbsidan – men bara för personligt, icke-kommersiellt bruk, och då vill vi såklart att du länkar tillbaka hit så att det framgår att den här sidan är källan.

• Författarna ansvarar inte för någonting alls på andra webbsidor som vi länkar till, eller som länkar till oss.

 

Förord

Att få föda barn i sin egen säng, i det varma skenet av levande ljus och med pappan tätt intill, stilla och rofyllt medan snöflingorna sakta faller utanför. Att få hälsa sitt barn välkommet under ett äppelträd en sommarkväll i trädgården – att uppleva förlossningen som något romantiskt, kärleksfullt, som en del av sexlivet – den chansen får man när man föder sitt barn hemma.

Men hemfödsel är fortfarande ett ovanligt val i Sverige. Många vet knappt om att alternativet finns, att det är tillåtet att föda hemma och att det är lika säkert som att föda på sjukhus för de allra flesta. Några av de vanligaste frågorna kring hemfödsel är:

• Varför föder man hemma istället för på sjukhus?
• Måste man ha en massa saker hemma, utrustning och sånt?
• Är det inte väldigt farligt att föda hemma?
• Kan man få smärtlindring i hemmet?
• Hur får man tag på en hembarnmorska?
• Vad kostar det att föda hemma?
• Är det tillåtet att föda hemma?
• Vad gör den övriga familjen under förlossningen?
• Vad är det för sorts människor som föder hemma?

Här får du svar på dessa och andra frågor om hemförlossning. Texten är skriven för båda föräldrarna, men riktas direkt till mamman då det handlar om den fysiska delen av födandet. Andra delar är enbart för pappan/partnern. Vi tar upp hemfödandets historia och vad hemfödsel har för roll i dagens samhälle, politik och debatt. Vi beskriver hembarnmorskans roll och hur du som vill föda hemma kan förbereda dig.

Vi som har skrivit detta har fött barn både hemma och på sjukhus. Vi tror själva att hemmet är den oslagbart bästa platsen att föda på. Troligen kan man inte ge en bättre start till sina barn!
Men beslutet att föda hemma måste komma från hjärtat. Därför vill vi inte övertala någon. Vi hoppas bara att vi kan inspirera den som tvekar mellan att föda på sjukhus eller hemma, och ge användbara tips till den som redan bestämt sig.

Anna Toss

Lillan kommer till jorden

Hej lilla du!Nu har ni väntat i snart tio månader, känns det som. Magen blir bara större och tyngre, den blivande mamman börjar bli otålig. Så tidigt en morgon händer det! Hon vaknar av vad som måste vara en riktig värk, den är så stark att hon måste gå upp ur sängen och ta stöd mot väggen. Hon flåsar lite, räknar sekunder som hon lärt sig och tittar på dig som ligger vaken och ler mot henne.
Eftersom hon är pigg och värkarna inte kommer oftare än var tionde minut, äter ni frukost och flåsandas tillsammans under värkarna. Ni sätter er i solen för att dricka ett glas juice, men mamman kan inte sitta still utan känner att hon måste gå runt och röra på sig. Hon går omkring och plockar, möter varje sammandragning lutad mot väggen, andas koncentrerat.

Framåt förmiddagen börjar värkarna komma tätare, kanske var femte eller sjätte minut. Ni kommer fram till att det nog är dags att ringa barnmorskan. Klockan är tio och det är lördag. ”Förlåt att jag väckte dig, men jag tror att det är dags nu!” Visst, det är inga problem, hon lovar att komma genast men först får du svara på lite frågor: Hur ofta kommer sammandragningarna, hur verkar mamman, har vattnet gått? ”Nej, vattnet har inte gått, hon verkar lugn, lite drömmande kanske, det verkar göra jäkligt ont under värkarna.” Barnmorskan hör genom telefonen hur mamman flåsar sig igenom en ny sammandragning och säger att det nog blir en bebis idag, kanske till kvällen, men hon säger att hon kommer genast – hon kan ju äta frukost hos er, föreslår du.

Efter tjugo minuter är barnmorskan hemma hos er. Hon har sin väska med sig och sprider genast trygghet omkring sig. Du serverar henne te och mackor i köket, drar ut telefonjacket så att inget mer ska störa och går sedan till mamman som sitter på sängen i sovrummet. Ni bäddar sängen tillsammans och gör fint i rummet. Solen lyser in på sängen, du kollar att allting är på plats, tar fram några stora kuddar och plastfrottén som ska ligga i sängen och bäddar om den igen. Nu vill mamman att du ska sluta fixa och vara nära henne istället.

En stund går ni omkring i lägenheten tillsammans, du tyst vid hennes sida, hon inåtvänd, fokuserad, helt inne i födsloarbetet. Du börjar fundera på om du borde ringa kompisen du egentligen skulle träffa idag, och om du borde åka och handla mera mat och fylla kylen innan bebisen kommer, men varje gång dina tankar börjar vandra blir mamman orolig och verkar få mera ont, så du skjuter undan alla andra funderingar och koncentrerar dig på att andas med henne istället. Kompisen fattar nog och maten kan säkert släkten ta hand om.
Nu kommer värkarna var fjärde minut, de är kraftiga och långa. Mamman vill luta sig mot dig med armarna om din hals varje gång, det är ganska tungt. Hon gör låga, stönande ljud men verkar fortfarande helt lugn.

Mamman ber att du ska hälla upp ett varmt bad åt henne. Du sätter på kranarna för fullt och passar på att gå in till barnmorskan i köket medan mamman klär av sig. Barnmorskan sitter där eftersom ni har bett henne att störa så lite som möjligt. Hon är lugn och säger att allting verkar bra, att det nog blir skönt för mamman med ett bad och att hon kan känna lite på mamman efter badet om hon vill det själv för att se hur mycket livmodern har öppnat sig. Hon tror att det redan är öppet kanske sju-åtta centimeter, men det är svårt att säga säkert innan man har känt efter.

Mamman ligger i badet och myser. Hon är törstig och du serverar henne kall juice. Smärtan verkar släppa i vattnet och ni sitter därinne en lång stund. Men plötsligt måste hon gå upp och kissa och sen vill hon inte bada mer, nu verkar hon mer orolig och irriterad och säger att benen känns skakiga. Du hjälper henne in till sängen, hon vill inte ha kläder på sig, huden ångar efter badet.

Nu kommer sammandragningarna minst varannan minut, ibland går de i varandra. Du ser till att ni har ögonkontakt, andas med henne, ser att hon är rädd och lite matt. Hon skiftar ställning då och då, reser sig upp, sjunker ner på knä. Du följer och stöder henne. Nu börjar hon stöna ganska högt, nästan yla, förbannar förlossningen och säger att hon inte orkar mer, att hon kanske dör istället. ”Det är lugnt”, säger du, ”du klarar det. Det är högst en halvtimme kvar nu, det orkar du, du är jätteduktig! Snart har vi en liten bebis här, tänk på det!”

Mamman lugnar sig lite, fortsätter att göra djupa urtidsljud genom värkarna. Det är ett djupt, primitivt råmande – det låter mer som ansträngning än som smärta, men du ser att hon har ont.
Plötsligt ropar hon till: ”Nu kommer bebisen, nu!” och så kommer en kraftig krystreflex, samtidigt som vattnet tydligen går, det forsar varmt längs mamman ben. Hon sjunker ner på knä i sängen och du ställer dig framför henne, redo att ta emot barnet. I dörren bakom mamman ser du barnmorskan stå, lugn och leende. Det blev ingen tid för henne att känna på mamman men det spelar ingen roll nu. Mamman lutar sig tungt med ena armen om din hals, era svettiga pannor tätt ihop. Hon sträcker ner sin hand mellan sina ben och halvt viskar till dig: ”Känn!” Du lägger din hand på hennes och känner med en ilning något blött, varmt, runt … Bebisens huvud!

”Åååååhhååh”, låter mamman och krystar för kung och fosterland en gång till, samtidigt som hon lutar huvudet bakåt och tar stöd med armarna i sängen. Du håller fram händerna mot hennes sköte och ploff! halkar bebisen ut, varm och våt och levande i dina händer, öppnar ögonen, ser på dig.

Mamman sjunker ner på rygg mot kuddarna, du skrattar, håller i bebisen och ser att den andas, den ser lugn ut. Du ställer dig på knä bredvid mamman i sängen och lägger barnet på hennes bröst. Barnmorskan har kommit fram till sängen och lägger en filt över båda. Mamman smeker bebisen över det blöta, fjuniga huvudet, bebisen tittar på er med stora, mörkblå ögon, ni skrattar och gråter om vartannat, barnmorskan också. ”Vad blev det”, viskar mamman, ”hann du se?” ”En liten flicka”, svarar du.

Förbereda sig hemma

Texten ”Lillan kommer till jorden” beskriver ett föräldrapars hemförlossning. Så gick det till för just dem, just den gången. Det kan förstås gå till på tusen andra sätt – barnet kanske föds i badkaret, i trädgården eller på en madrass i vardagsrummet. Barnmorskan kanske gör olika undersökningar, ni kanske väljer att föda utan barnmorska, ni kanske har med en doula. Det kan finnas större barn hemma, kanske en barnvakt. Det kan vara kladdigare, roligare, mysigare, jobbigare eller ta längre tid. Hur förlossningen ska bli går inte att förutsäga.
Men den stora skillnaden mot att föda på sjukhus är uppenbar: ni behöver inte åka iväg för att föda – ni får ta emot ert barn i det egna hemmet.

Och att föda hemma är något helt annat än att föda på sjukhus, hur underbart det än kan vara att föda på sjukhus. Skillnaden kan vara hårfin, som mellan hemkokt sylt och köpsylt. Det kan vara lika väsenskilt som en promenad med den älskade på en ensam strand i soluppgången, jämfört med att springa ett Marathon tillsammans med en klunga svettiga främlingar. Vad som är bäst för just dig går naturligtvis inte att säga.
Men det finns förstås både fördelar och problem med att föda barn hemma. Vi ska titta på båda!

När du bestämt dig för att du vill föda ditt barn hemma är det några saker du kanske behöver tänka igenom och ordna.

Barnmorska och mödravård
Kostnader
Läkarkontroller
Doula
Utrustning
Barnvakt
Förberedelser

Det kanske låter mycket, men det mesta hänger ihop och kommer rätt naturligt!

Barnmorska och mödravård

Moder jordemoderDe allra flesta som föder hemma vill ha en barnmorska med sig under förlossningen. Det finns i Sverige idag ett tjugotal barnmorskor som är villiga att förlösa kvinnor hemma, och du kan säkert hitta någon som du trivs med. Adresser till hembarnmorskor hittar du här.

Det är bra att vara ute i god tid när du ska kontakta en barnmorska. Du kan gärna börja ringa runt redan de första månaderna av graviditeten. Dels kan det ta tid innan du hittar någon, dels känns det antagligen bättre om ni har lärt känna varandra i god tid. Många hembarnmorskor har också egen mödravård och egen föräldraförberedelse som du kanske vill gå till.

När du hittat ett telefonnummer till en hembarnmorska som bor inom ett rimligt avstånd från ditt hem, ring då upp henne och berätta lite om vem du är och vad du önskar få hjälp med. Om hon har möjlighet att bli din barnmorska kommer hon säkert att föreslå ett möte så snart som möjligt. En del barnmorskor jobbar i par, då får du träffa båda.
Vissa hembarnmorskor kommer alltid på hembesök. Andra har mottagning hemma hos sig själva eller på den mödravårdscentral där de arbetar i vanliga fall.
Om din barnmorska har en egen mödravårdsmottagning kanske du vill gå till den under resten av din graviditet. Du kan också välja att fortsätta gå till din vanliga mödravård, eller till båda.

Om du väljer att gå till din vanliga mödravårdscentral är det bra att berätta för din barnmorska så snart som möjligt att du vill föda hemma. Vissa barnmorskor reagerar en smula oprofessionellt på ett sådant besked och kan försöka få dig att ändra på ditt beslut genom att göra dig orolig. Tänk på att du har lagen och vetenskapen på din sida och försök att vara så lugn, bestämd och vänlig som möjligt. Bjud gärna hem henne så att hon får se hur du bor!
För övrigt, se avsnitten om attityder och frågor.

Det finns flera viktiga anledningar att verkligen träffa sin hembarnmorska innan barnet föds. En är att se att ni passar ihop. Även din partner måste trivas med barnmorskan. För eventuella storasyskon är det bra att ha fått träffas naturligt före förlossningen. Om du inte vill ha dina barn med när ni träffas första gången, försök då att få ett annat tillfälle att träffas med barnen.
Din hembarnmorska bör också ha varit hemma hos dig för att snabbt kunna hitta till din adress, och för att kunna hitta hemma hos dig.