Forskning om hemfödsel

Här har vi samlat länkar till forskning om att föda hemma, med hjälp av bland andra Födelsehuset och En bra start.
Vi uppdaterar sidan med ojämna mellanrum. Ser du en länk som inte fungerar, hojta i kommentarerna!
Artiklar om att föda hemma hittar du här.

WHO och Cochrane: Det är säkert för ”normal-gravida” att föda hemma

Cochrane-institutet, en av världens största forskningsinstanser, skriver så här i sin analys Benefits and harms of planned hospital birth compared with planned home birth for low-risk pregnant women – Olsen O, Clausen JA (2012):

Increasingly better observational studies suggest that planned hospital birth is not any safer than planned home birth assisted by an experienced midwife with collaborative medical back up, but may lead to more interventions and more complications.

WHO (Världshälsoorganisationen) skriver i Place of Birth in Europe – Jane Sandall, PhD, Professor, Social Science and Women’s Health, King’s College London, London, United Kingdom (2015):

(…) for low risk nulliparous and multiparous women, planning to give birth in a midwifery led unit (freestanding or alongside) is particularly suitable for them because the rate of interventions is lower and the outcome for the baby is no different compared with an obstetric unit.

Mer forskning

2019

Hutton, Reitsma, Simioni, Brunton, Kaufman. (2019) Perinatal or neonatal mortality among women who intend at the onset of labour to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine NY

Waldenström, U. (2019) Är hemförlossning säkert? Tänka evidens NY

2018

Scarf VL, Rossiter C, Vedam S et al. (2018) Maternal and perinatal outcomes by planned place of birth among women with low-risk pregnancies in high-income countries: A systematic review and meta-analysis. Midwifery

2017

Edqvist, Malin (2017) Posterior Perineral Injuries – Midwives’ Management and Experiences of the Second Stage of Labour in Relation to Perineal Outcome. Sahlgrenska akademin

Kubista Gustafsson, Margareta (2017) Färre kvinnor spricker eller klipps vid hemförlossning. Sahlgrenska akademin

NICE Guidlines (2017) Intrapartum care for healthy women and babies. National Institute of Health and Care

2016

Blix et al. (2016) Transfers to hospital in planned home birth in four Nordic countries – a prospective cohort study. Acta Obstet Gynecol Scand.

Edqvist, Blix, Lindgren et al. (2016) Perineal injuries and birth positions among 2992 women with a low risk pregnancy who opted for a homebirth. BMC Pregnancy and Childbirth

Wiklander, Julia (2016) Overmedicalization of Childbirth is a Breach of Women’s Human Rights. Girls Globe

O’Mara, Peggy (2016) Homebirth Safety Studies

2015

Adams et al. (2015) Use of pharmacological and non-pharmacological labour pain management techniques and their relationship to maternal and infant birth outcomes: examination of a nationally representative sample of 1835 pregnant women. Midwifery

Halfdansdottir B, Smarason AK, Olafsdottir OA (2015) Outcome of Planned Home and Hospital Births among Low-Risk Women in Iceland in 2005–2009: A Retrospective Cohort study.

Li Y, Townend J, Rowe R et al. (2015) Perinatal and maternal outcomes in planned home and obstetric unit births in women at ‘higher risk’ of complications: secondary analysis of the Birthplace national prospective cohort study.

2014

Lindgren et al. (2014) Praxis and guidelines for planned homebirths in the Nordic countries – An overview. Sexual and reproductive healthcare

NICE Guidlines (2014) NICE confirms midwife-led care during labour is safest for women with straightforward pregnancies. National Institute of Health and Care

Cheyney et. al. (2014) Outcomes of Care for 16,924 Planned Home Births in the United States: The Midwives Alliance of North America Statistics Project, 2004 to 2009. American College of Nurse‐Midwives

Wassberg & Edén (2014) Vem äger kvinnans kropp under graviditet och barnafödande? Barnmorskeförbundet (pdf)

2013

Cassels, Tracy (2013) Homebirth, the Dutch Study, and Maternal Mortality. Evolutionary parenting

Wiklund, Ingela (2013) Överdiagnostik och skadliga rutiner i förlossningsvården. Dagens Medicin

de Jonge et al. (2013) Severe adverse maternal outcomes among low risk women with planned home versus hospital births in the Netherlands: nationwide cohort study. British Medical Journal

”There was no evidence that planned home birth among low risk women leads to an increased risk of severe adverse maternal outcomes in a maternity care system with well trained midwives and a good referral and transportation system.”

2011

Houben–van Herten, Marieke (2011) Three quarters of deliveries in hospital. Centraal bureau voor de statistiek, Netherlands

Kresser, Chris (2011) Natural childbirth I: is home birth more dangerous than hospital birth?

Lindgren et al. (2011) Fear causes tears – Perineal injuries in home birth settings. A Swedish interview study. BioMedCentral Pregnancy Childbirth

Birthplace in England Research Programme (2011) Perinatal and maternal outcomes by planned place of birth for healthy women with low risk pregnancies: the Birthplace in England national prospective cohort study. BMJ

2009

Janssen et al. (2009) Outcomes of planned home birth with registered midwife versus planned hospital birth with midwife or physician. CMAJ

2008

Helena Lindgren (2008) Hemförlossningar i Sverige 1992-2005 : Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter. KI

2005

Waldenström, Ulla (2005) Det medicinskt möjliga gör oss fartblinda. Läkartidningen (pdf)

2000

Olssen & Jewel (2000) Home versus hospital birth. The Cochrane database of sytematic reviews

Marsden Wagner (2000) Fish Can’t See Water. Birth International

”Birth attendants, be they doctors, midwives or nurses, who have experienced only hospital based, high interventionist, medicalised birth cannot see the profound effect their interventions are having on the birth. These hospital birth attendants have no idea what a birth looks like without all the interventions, a birth which is not dehumanized.”

1996 och tidigare

Wiegers et al. (1996) Outcome of planned home and planned hospital births in low risk pregnancies: prospective study in midwifery practices in The Netherlands. British Medical Journal

Tew, Marjorie (1986) Do obstetric intranatal interventions make birth safer? British journal of obstetrics and gynaecology

Tew, Marjorie (1985) Place of birth and perinatal mortality. Journal of the Royal College of General Practitioners

Se även sidan med källor från 2005!

Födelsehuset har även bra länkar till forskning om CTG-övervakning, avnavling, kontinuerligt stöd vid förlossning etc.

 

Forskning om risker och vinster vid hemfödsel

De studier som gjorts beträffande den medicinska säkerheten vid planerade hemförlossningar i industriländer visar att det för en frisk kvinna med lågriskgraviditet inte innebär större risker att föda hemma vad gäller dödligheten för såväl mor som barn. Risken för bristningar I mellangården minskar och barnen har högre Apgarpoäng vid hemförlossningar än på sjukhus. De medicinska ingreppen är färre vid planerad hemförlossning jämfört med planerad förlossning på sjukhus. Förekomsten av efterblödningar och kvarhållen moderkaka är i vissa studier större och i andra mindre vid hemförlossning. I hemförlossningsgruppen förekommer överburenhet oftare men frekvensen av födelsetrauman hos barnen är mindre.

Ny avhandling om hemförlossningar i maj 2007

Helena Lindgren är forskare, barnmorska och utbildar blivande barnmorskor vid Mälardalens högskola. Fredagen den 16 maj disputerade hon på sin doktorsavhandling Hemförlossningar i Sverige 1992-2005. Förlossningsutfall och kvinnors erfarenheter. Opponent var Ulf Högberg, förlossningsläkare och professor vid Umeå universitet. Det här är den första avhandlingen i Sverige som har studerat planerade hemförlossningar.

Helena Lindgren och Ulf Högberg

Studien bestod av sammanlagt 1 025 barnafödslar. De intervjuade var 735 kvinnor som hade fött sina barn hemma, eller som planerat att föda hemma men fött på sjukhus, mellan 1992 och 2005. De flesta av kvinnorna hade fött minst ett barn på sjukhus tidigare. Det fanns en kontrollgrupp med data från sjukhusförlossningar, som i mesta möjliga mån matchade hemförlossningsgruppen.

Kvinnorna i studien som fött hemma hade fött fler barn, hade högre utbildningsnivå och yrkesarbetade mindre än kvinnorna i kontrollgruppen. De var också friskare, rökte mindre och var mindre ofta överviktiga. Barnen i den studerade gruppen vägde i genomsnitt mer än barnen i sjukhusgruppen.

De intervjuade kvinnorna hade övervägt riskerna med att föda hemma och diskuterat dem med sin partner och/eller sin barnmorska. Däremot hade många låtit bli att ta upp frågan med personer inom sjukvården. Man förväntade sig negativa reaktioner, och upplevde inte att man fick saklig information.

Inte säkert att man har barnmorska
Var femte kvinna i studien födde hemma utan barnmorska. Cirka 50 % av dessa oassisterade hemfödslar var planerade, den andra hälften blev oassisterade för att barnmorskan inte kunde komma (ofta på grund av att hon inte fick gå ifrån sitt vanliga jobb), eller för att hon inte kom fram i tid.

Drygt tolv procent – 128 av de 1025 planerade hemförlossningarna – avslutades på sjukhus, efter att födseln startat spontant hemma med värkar eller vattenavgång.
Den vanligaste orsaken till överföring (23 %) var att födseln gick långsamt. Detta gällde framförallt förstföderskor. Den näst vanligaste orsaken (18 %) var att barnmorskan inte kunde komma.
Risken för överföring visade sig vara dubbelt så stor om kvinnan tidigare fött med kejsarsnitt, väntade ett stort barn eller hade gått över 42 veckor, var förstföderska eller hade en annan barnmorska vid förlossningen än den hon träffat under graviditeten.

Av hemförlossningarna var åtta tvillingfödslar och sex barn föddes i säte. Det var fler barn i hemmagruppen som föddes efter en graviditet som varat längre än 42 veckor.

Ogynnsamt och gynnsamt utfall
Dödligheten den första levnadsmånaden bland bebisarna i hemförlossningsgruppen var 2,2 per tusen, och i sjukhusgruppen 0,6 per tusen. Det var alltså ett barn i sjukhusgruppen, och två barn i hemfödselgruppen som dog under tiden för studien. Det ena av hemmabarnen var ett uppmärksammat fall som ledde till att Socialstyrelsen avrådde från vattenförlossningar. Det andra barnet föddes med ett svårartat neuroblastom.

Det kan vid en ytlig läsning verka som om studien ger belägg för att det är farligt att föda hemma. Dubbelt så många barn dog ju hemma som på sjukhus. Men det är ingen riktig eller vetenskaplig slutsats. Underlaget är alldeles för litet för att man ska kunna säga att riskerna är större vid hemförlossningar, och det finns andra och större studier som tyder på motsatsen.
För att bevisa en 30-procentig riskökning skulle man behöva ett underlag på 10 000 personer, och för att bevisa en fördubblad risk behövs det 42 000 personer i både hemma- och sjukhusgruppen. – Det genomsnittliga antalet barn som dör dagarna kring förlossningen i Sverige är 2,75 per tusen födda (CIA Factbook 2008), det vill säga att cirka 250 nyfödda dör varje år. De allra flesta av dessa är födda på sjukhus.

De medicinskt påvisbara, positiva effekter som syns i studien är att kvinnorna som fött hemma fick betydligt färre stora bristningar och sfinkterrupturer (bristningar i ändtarmens slutmuskel), vilket har blivit ett allt större problem vid sjukhusförlossningar i Sverige. Det gjordes också betydligt färre ingrepp.

Avhandlingen finns att beställa, eller ladda ner den som pdf, på KI:s webbplats.

Läs mer om Helenas forskning på Mälardalens Högskola.

WHO

Världshälsoorganisationen World Health Organization (WHO) har uttalat sig så här angående valet av förlossningsplats:
Vad är en lämplig plats för förlossning? Rimligtvis på en plats där kvinnan känner sig trygg och på den mest perifera vårdnivån där säker vård kan ges. För en lågriskbedömd kvinna kan detta vara hemma, vid en liten kvinnoklinik, på ett förlossningscenter i en stad eller kanske på en förlossningsavdelning vid ett stort sjukhus. Det bör dock vara på en plats där all uppmärksamhet och vård är fokuserad på hennes behov och säkerhet, samt så nära hemmet och hennes kultur som möjligt. Om förlossningen sker hemma eller vid ett litet perifert center skall akutplaner göras upp som en del av vården under graviditeten, ifall en överföring till specialistvård måste ske”.

Precis som Socialstyrelsen vill WHO definiera begreppet normalförlossning. I rapporten Care in normal birth skriver man att en normalförlossning är ”bedömd som lågrisk vid förlossningens början och fortsatt genom hela förlossningsförloppet. Barnet föds spontant i huvudbjudning mellan graviditetsvecka 37-42. Efter förlossningen mår mor och barn bra”.

För att bedöma kvinnan som lågrisk måste man göra en riskbedömning, menar WHO. Det räcker dock inte med att man gör det en enda gång, utan det är en ständig process under graviditet och förlossning. När som helst kan komplikationer uppstå och ge anledning till högre vårdnivå. För att bedöma om kvinnan tillhör gruppen låg- eller högrisk tycker WHO att man ska ta hänsyn till följande faktorer: kvinnans ålder, längd, antal barn, eventuella komplikationer vid tidigare förlossningar, tidigare döda barn, snitt och eventuella avvikelser under nuvarande graviditet, exempelvis preeklampsi, flerbörd, stora blödningar, onormalt fosterläge eller allvarlig blodbrist.

För att veta hur många förlossningar som är normala, med WHO:s definition av normalförlossning som grund, måste man ta i beaktande att de kvinnor som blivit högriskbedömda vid förlossningens början men ändå genomgår ett normalt förlossningsförlopp utesluts ur den här definitionen. Dessutom kan kvinnor som blivit överförda från lägre till högre vårdnivå ha ett normalt förlossningsförlopp. Överföringsfrekvensen är högre bland förstföderskor jämfört med omföderskor.
Enligt WHO:s rapport kan 70-80 % av alla gravida betraktas som lågrisk. Vid forskning kring alternativ förlossningsvård har det visat sig att överföringsfrekvensen (antalet lågriskkvinnor som blir klassade som högrisk och/eller måste åka till sjukhus under en planerad hemförlossning) är omkring 20 % under förlossningen och lika mycket under graviditeten.

ICM

Svenska barnmorskeförbundet tillhör sedan början av 1900-talet det internationella barnmorskeförbundet The International Confederation of Midwives (ICM), som utarbetat riktlinjer för barnmorskornas arbete utifrån sitt eget perspektiv.

På kongressen i Vancouver 1993 uttalade man sig om hemförlossningar på följande sätt:

”ICM anser att hemförlossningar kan vara ett säkert alternativ för många kvinnor. Vi tror att unika förhållanden kan skapas vid födsel i hemmet och det garanterar en individualiserad vård och optimalt utfall av förlossningen. Vi tror också att hemförlossning har en positiv effekt när det gäller att reducera förekomsten av onödig medicinsk intervention och användandet av teknologi. I enlighet med detta vill ICM uppmuntra och, på förfrågan, assistera nationella organisationer att påverka sina regeringar för att förbättra det stöd som behövs för att genomföra detta val”.

Cochraneinstitutet

Ole Olsen är forskare vid Cochraneinstitutet i Danmark, där man bland annat analyserar och utvärderar medicinska rutiner för att se om de har någon verklig och bevisbar effekt. I Olsens studie Meta-analysis on safety of homebirth (1997) redogör han för sex studier som jämför planerad hemförlossning (assisterad av hemförlossningsbarnmorskor med uppbackning av ett modernt sjukhus) med planerad sjukhusförlossning. Olsen sammanställer resultaten och gör en metananalys av säkerheten vid hemförlossningar kontra sjukhusförlossningar. Analysen innefattar variablerna perinatal dödlighet, maternell sjuklighet, Apgarpoäng vid en respektive fem minuter samt perineala bristningar och interventioner. Sammanlagt ingår 24 092 kvinnor med lågriskgraviditet i studien, samtliga från i-länder.
Resultatet visar ingen betydande skillnad vad gäller barnadödlighet (men en liten fördel för hemförlossningsgruppen. Det förekom ingen mödrasjuklighet i någon av dessa studier.

På några punkter kunde Olsen visa på betydelsefulla skillnader:
– Bebisarnas apgarpoäng var betydligt lägre i sjukhusgruppen. Dubbelt så många barn hade lägre än åtta poäng efter en minut och lägre än åtta respektive nio poäng vid fem minuter efter födelsen, i sjukhusgruppen jämfört med hemförlossningsgruppen.
– Det förekom cirka 50 % fler bristningar av andra och tredje graden i sjukhusgruppen.
– Samtliga medicinska ingrepp var vanligare i sjukhusgruppen (till exempel igångsättning, oxytocinstimulering, snedklipp, planerat och akut kejsarsnitt samt sugklocka och tångförlossning.

Olsens slutsats är att det inte finns erfarenhetsmässiga bevis för att det skulle vara mindre säkert för kvinnor med lågriskgraviditeter att planera för en hemförlossning. Detta under förutsättning att mamman är motiverad, att hon är ”granskad” och assisterad av en erfaren hemförlossningspraktiker och att denne har stöd av ett modernt sjukhussystem om transport till sjukhuset blir nödvändig.