Kan vem som helst föda hemma?

Den enda som kan avgöra om barnet ska födas hemma eller på sjukhus är barnets mamma. Att försöka tvinga eller påverka henne att föda på en plats där hon inte känner sig trygg är både dumt och riskfyllt. Därför måste man ta alla påståenden om vilka kvinnor som ”passar” att föda hemma med en nypa salt.

I Socialstyrelsens ”Allmänna råd om hemförlossningar” från 1990 skriver man att det viktiga är att den blivande mamman ”inte lider av någon akut eller kronisk sjukdom som kan påverka förlossningsförloppet. Hon bör därför inte tillhöra någon obstetrisk riskgrupp.”

Frågar man svenska hembarnmorskor svarar de ofta att de vill att kvinnan ska vara frisk, ha haft en normal graviditet, vara helt fullgången (minst i vecka 37, högst i vecka 42) och att hennes eventuella tidigare födslar ska ha varit normala. Många ser det som ett plus om kvinnan är välinformerad och väl förberedd, icke-rökare, inte missbrukare.

Det finns också barnmorskor som inte vill vara med om du väntar tvillingar eller om ditt barn ligger i säte. Andra känner sig mer trygga med detta och det finns föräldrar som fött tvillingar hemma (till och med trillingar!), föräldrar som gått över tiden tre veckor och ändå fött hemma och föräldrar vars barn legat i säte men vänt sig samma dag som de föddes – hemma.
Kanske har den barnmorska du väljer att samarbeta med helt andra synpunkter. Bäst att diskutera alla sådana saker i god tid!

Är du förstföderska? Det är inget hinder. Många som föder hemma föder sitt första barn, och det finns barnmorskor som anser att det är särskilt lämpligt för förstagångsmammor.

Attityder

Om du har bestämt dig för att föda hemma kommer du kanske att upptäcka att ditt beslut får vissa sidoeffekter. Det är ett avgörande som väcker starka känslor, ibland överraskande starka. Även om du är helt överens med barnets andra förälder så finns det många andra närstående som kan bli oroade och berörda.
Den äldsta generationen släktingar tar oftast frågan om hemförlossning med ro. Om de är födda fram till och med 20- och 30-talet har de kanske själva fötts och/eller fött hemma. Men för de generationer som fött barn, eller själva fötts, under den tid då barnafödandet flyttades från hemmen till sjukhusen kan det upplevas som ett bekymrande steg tillbaka.
När ens föräldrar, nära vänner och släktingar blir oroade är det förstås ofta omtanke om mammans och barnets bästa som ligger till grund, och kan man bemöta oro och frågor med sakliga argument och fakta brukar ofta oron stillas. I slutänden ställer de flesta familjer upp bakom det födande parets beslut.

När det gäller skeptiskt inställda mödravårdsbarnmorskor, läkare och barnavårdspersonal, kan det vara knepigare. Det kan upplevas som om du med ditt beslut ifrågasätter den medicinska auktoritet som personen i fråga har. Just därför kan det vara viktigt att kunna besvara dessa personers frågor på ett sätt som känns tillfredsställande för båda. Ofta är man ju extra känslig för vad personer inom denna yrkeskår tycker och tänker. Man ska dock inte glömma att det är få av dagens barnmorskor, och nästan inga moderna förlossningsläkare, som sett en helt ”naturlig” förlossning, alltså ett skeende där en kvinna föder ett barn helt opåverkad av tekniken omkring henne eller en främmande miljö.

Svar på vanliga påståenden om hemförlossning

En del föräldrar känner att de ständigt måste försvara sitt val, även för flyktigt bekanta. Det bästa du kan göra är att undvika att diskutera detta i onödan. Spara energin istället!
Men om du bestämmer dig för att försöka besvara de många frågor som du säkert kommer att få, kan det vara skönt att vara någorlunda förberedd på frågorna. En del är vanligare än andra.

– Tänker du inte på barnets bästa?
Självklart tänker alla föräldrar på sitt barns bästa. Men som överallt annars kan man ha olika uppfattning om vad som är bäst för barnet. Om man tror att det är säkrare, lugnare och tryggare att föda hemma, då är det detta som verkar vara det bästa alternativet. De föräldrar som väljer att föda hemma har ofta tänkt igenom sitt beslut många fler gånger än vad de föräldrar som föder på sjukhus gör, och de är ofta bättre insatta i förlossningens skeden, risker och psykologi.

– Vad gör ni om det händer någonting?
Just detta ”någonting” är en punkt dit man ofta kommer i diskussioner om hemfödsel. Den allra vanligaste reaktionen man får när man talar om hemfödsel med andra kvinnor är att det nog låter bra, men inte är något för dem. ”Om jag hade fött hemma hade jag varit död nu”, eller ”Om jag hade fött hemma hade mitt barn varit dött nu” är två väldigt vanliga kommentarer. Men överraskande få vet egentligen varför det blev en så komplicerad förlossning. Vad det var som gick snett, den primära orsaken till akutsnittet, sugklockan eller den allmänna uppståndelsen, det har ingen riktigt förklarat.
Lyckligtvis är det faktiskt så att det är oerhört få barn som faktiskt dör vid förlossningen i Sverige – i genomsnitt ett barn per 2000 födda. Likadant med mammorna (i genomsnitt två varje år). Och då ska man tänka på att det föds nästan 95 000 barn varje år i vårt land.
Anledningen till att så många ändå upplever födseln som dramatisk och farlig kanske är att sjukhusmiljön i sig är stressande och dramatisk.

Kanske kan du trösta den som frågar oroligt med att de förlossningar som är komplicerade ofta inte är de normala, där kvinnan är frisk och fullgången. Oftast händer det istället när kvinnan är sjuk, föder för tidigt eller blir igångsatt.

– Tänk om ni måste åka till sjukhus?
Om du har planerat att föda hemma men under förlossningens blir överflyttad till sjukhus har du inte slösat bort den tid du var hemma. Eftersom du kommer att vara på sjukhuset kortare tid löper du mindre risk att få infektioner. Du har ungefärligen halverat risken att behöva förlösas med kejsarsnitt, tång eller sugklocka, jämfört med andra kvinnor i samma riskklass som du själv.
Den vanligaste anledningen till att åka till sjukhus från en planerad hemförlossning är att födseln drar ut på tiden. Mammorna blir helt enkelt för trötta och vill få en igångsättning. Om du behöver åka in av någon annan anledning så vet du i alla fall att du verkligen behöver den extra övervakning, smärtlindring eller hjälp som du får där. Det sker inte på grund av att du blev utsatt för en mängd ingrepp som gjordes bara för att du befann dig på ett sjukhus!
Bara en försvinnande liten del komplikationer uppstår ur det blå, men även om någonting oförutsett skulle hända så gäller det sällan sekunder, utan man hinner ringa efter en ambulans och hinna in till sjukhuset. Barnmorskan som är med har vana vid att rycka in även i akuta situationer.

– Tänk om barnet dör?
Barn dör vid födseln, både hemma och på sjukhus. Det är tragiskt men sant, även om det är mycket ovanligt. Du kan gott ställa motfrågan: Men tänk om barnet dör på sjukhus då? Skulle det verkligen vara mindre sorgligt? Även föräldrar vars barn dör på sjukhus anklagar sig själva, känner outsäglig sorg.
Ändå är det ingen dum fråga. Alla blivande föräldrar borde snudda vid den tanken någon gång: Hur vill vi att det ska bli om vårt barn dör när det föds? Var vill vi helst vara? Vem ska vara där? Hur vill vi minnas vårt barns sista stund i livet?

Om det gäller första barnet får ni kanske bemöta följande påståenden:

– Förstagångsmammor får åka till sjukhus oftare.
Det stämmer att så många som 40 % av alla förstagångsmammor har blivit överförda till sjukhus i studier om hemfödsel (Chamberlain et al, 1997). Men det betyder ju att 60 % av förstagångsmammorna födde sina barn hemma, med få eller inga ingrepp. Hur många sjukhus kan skryta med att så många av förstföderskorna föder utan dropp, epidural, kejsarsnitt eller andra ingrepp?
Förstagångsmammor åker oftast in för att värkarbetet drar ut på tiden och de blir trötta. Vanligtvis är det ingen fara för varken mor eller barn.
Är du en förstföderska som har gjort ett genomtänkt val, som har tränat på avslappning och som har skött om dig under graviditeten, och din bebis ligger i en bra ställning, då är risken att du ska höra till dem som överförs till sjukhus betydligt lägre än 40 %.
Förstföderskor har oftare en trängre livmoder. Detta innebär dels att de mer sällan drabbas av efterblödningar eller kvarhållen moderkaka, och dels att deras bebisar mer sällan ligger på tvären eller felvända. Av dessa anledningar menar vissa att det är allra säkrast att föda hemma när det är första barnet.

– Du vet inte hur ont det gör. Tänk om du behöver smärtlindring?
Ingen vet hur ont det kommer att göra första gången – eller om det kommer att göra ont alls. Men okej, vi säger att det kommer att göra ont! Smärtlindring finns hemma också (se avsnittet om smärtlindring). Studier visar dock att kvinnor som föder hemma vill ha smärtlindrande mediciner mycket mer sällan än kvinnor som föder på sjukhus (Anderson & Greener, 1991). Även när det finns sådana mediciner tillgängliga hemma, frågar de hemfödande mammorna efter dem i betydligt mindre utsträckning.
De allra flesta som föder hemma använder ingen medicinsk smärtlindring alls, och det går jättebra. Men om du skulle känna att det blir för mycket för dig så finns alltid möjligheten att åka in till sjukhuset och få en epiduralbedövning eller annan smärtlindring.

– Tänk om ditt bäcken är för trångt? Då kan inte bebisen komma ut.
Inom förlossningskunskapen i Sverige anser man att friska svenska kvinnor ytterst sällan har trånga bäcken, så sällan att man inte räknar med det. Det kan däremot vara lite annorlunda om man är invandrad – det har att göra med näringsstatus och eventuell rakitis under uppväxten.
Om du misstänker att ditt bäcken är trångt kan du dels trösta dig med att din kropp förmodligen har sett till att ditt barn är lagom litet (liksom du själv antagligen är), och att bäckenet dessutom utvidgar sig ganska rejält under förlossningen. Dels mjukas ligamenten i bäckenet upp under den senare delen av graviditeten. Dels kan du själv öka bäckenets diameter upp till 30 extra procent genom att sitta på huk, stå upp eller stå på alla fyra under förlossningen.

– Det kan ta väldigt lång tid första gången.
Så skönt att vara hemma då, där du kan slappna av och göra vad du vill! Och skulle du bli för trött så kan du alltid välja att åka in till sjukhus och få dropp för att snabba upp förloppet.

Frågor att ställa till dig själv

Om du fortfarande tvekar och inte vet hur du vill ha det finns det en del frågor du kan ställa dig själv för att komma närmare ett beslut.

* Hur ser min drömförlossning ut?
* Min mardrömsförlossning?
* Kan jag tänka mig att ha främmande människor omkring mig när jag föder barn?
* Vad eller vem behöver jag för att känna mig trygg?
* Litar jag på min partner?
* Litar jag på min barnmorska?
* Om något är fel på barnet när det föds, eller om barnet inte lever – vad skulle jag vilja att det hände då?
* Är jag överens med min partner?
* Vem ska göra vad under förlossningen?

Dessa frågor kanske är svåra att svara på, särskilt om det är första gången du föder barn, men det kan vara till stor hjälp att fundera över dem om du känner dig osäker.
På den här internetsajten för föräldrar finns en födselplan som är särskilt intressant för blivande förstagångsföräldrar som tänkt föda på sjukhus, men den passar också om man funderar på hemförlossning eftersom man får en ganska klar bild av vilka rutiner man kan tänka sig – eller inte tänka sig – att vara med om under förlossningen.

Häxjakt

Från allra första början föddes alla barn över hela världen hemma. Kvinnan av släktet Homo Sapiens har fött barn hemma i minst 300 000 år, och hennes förmödrar ytterligare några miljoner år. Antagligen har hon redan tidigt i historien haft hjälp av en barnmorska, eller jordemor som det kallades förr i tiden.

Hur länge barnmorskorna har funnits är det ingen som riktigt vet, men troligtvis är det ett av världens äldsta yrken. Jordemodern skulle vara en pålitlig och klok kvinna. Hon hade örtkunskaper och förmåga att tyda tecken. Förutom att vara skicklig i att hjälpa födande kvinnor skulle hon veta mycket om olika örter och mediciner. Ofta hade hon också kunskaper om fosterfördrivande och preventiva medel.

Den utveckling som barnmorskans roll har genomgått i historien påverkar i hög grad den födande kvinnans situation – och val av födsloplats.
Barnmorskan var en viktig person i det forntida samhället. Hennes yrke var ansett och hennes status var hög. Men från mitten av 1500-talet började kyrkan och staterna i Europa föra en maktkamp mot jordemödrarna. Man ville befästa sin makt och sitt inflytande över befolkningen och försökte därför få kontroll över den traditionella kunskapen om barnafödande och läkekonst som i första hand förvaltades av jordemödrarna. Det man framförallt ville komma åt var deras kunskaper i fosterfördrivning och födelsekontrollerande medel.

Till slut reglerades barnmorskeyrket med en kyrkoordning år 1571. Jordemödrarna befalldes att rapportera alla födda barn till kyrkan, även de barn som föddes utom äktenskapet vilket på den tiden var brottsligt. Följden blev att jordemodern tvingades att vittna mot kvinnor som fött sitt barn i hemlighet.

Hexenverbrennung

Under 1600-talet spred sig häxförföljelserna i Europa, och all den kunskap som de kloka gummorna hade blev så gott som utrotad.

Läkarmakt

I mitten av 1600-talet började läkarna få kontroll över jordemödrarnas arbetsområde. Man bildade Collegium Medicum och utfärdade en förordning för Stockholm barnmorskor som gick ut på att läkarna skulle utöva ett förmyndarskap över barnmorskorna. År 1777 kom det första ”Reglementet för barnmorskor” som gällde för hela riket och rörde bland annat utbildningen av barnmorskor. Barnmorskeutbildningen hade nu ställts under statlig, manlig och medicinsk kontroll.

År 1752 uppläts två platser på Serafimerlasarettet i Stockholm för fattiga barnaföderskor som inte hade något hem att föda sina barn i. De fick en viss vård mot att de blev undervisningsmaterial för barnmorskor och läkare. Senare inrättades ett allmänt barnbördshus för att få fram ytterligare exemplar för undervisningen. Det ansågs ta för lång tid och bli för omständligt att utbilda läkare och barnmorskor vid hemförlossningar, och mer effektivt att ha alla barnaföderskor samlade på samma ställe.
Det var dock bara ett fåtal kvinnor som använde sig av barnbördshusen. Staden betalade barnmorskan lön vid hemförlossningar om kvinnan hade ett hem att föda i.
En gradvis professionalisering och hospitalisering av förlossningsvården inleddes, där barnmorskan blev underställd och lierad med läkaren. Från att ha varit en medsyster blev barnmorskan en auktoritet över den födande kvinnan.

Under 1800-talet blev barnsängsfebern vanlig till följd av att läkarna gick från dissektionsrummet till att förlösa kvinnor utan att tvätta händerna däremellan. Den vaginala undersökningen ansågs som en viktig del i undervisningen och varje kvinna kunde bli undersökt av ett stort antal händer. Bakterier spreds således även via elever från kvinna till kvinna.

Systemskifte

Förlossningsvården har genomgått förändringar på två parallella områden under de senaste hundra åren. Det gäller å ena sidan valet av förlossningsplats, där utvecklingen har gått från hemmet till födsloanstalter eller centraliserad högteknologisk förlossningsvård. Å andra sidan har förändring skett i vem som bistår kvinnan vid förlossning, där utvecklingen har gått från självlärda jordemödrar till statligt utbildade barnmorskor och läkare.

Vad beträffar valet av hjälpare vid förlossning så rådde det i Stockholm från år 1711 tvång att tillkalla barnmorska och det tvånget kom med tiden att gälla i hela landet. Vad beträffar valet av förlossningsplats har inte samma tvång funnits, utan förändringen förmodas där ha ekonomiska och politiska skäl. Villkoren för de hemförlösande barnmorskorna förändrades, så att de fick svårt att klara sig på vad hemförlossningarna gav. Därtill fick kvinnorna så småningom själva betala sin barnmorska vid hemförlossning, vilket gjorde att många valde att föda gratis på sjukhus.
I Stockholm gick förändringen snabbast. 1870 föddes nio av tio barn i hemmet. Femtio år senare föddes bara 15 procent av alla barn i hemmet.

Bättre livsvillkor

Den stora förändringen i barnafödandets villkor under 1900-talet i Sverige är inte att nästan alla kvinnor föder på sjukhus idag, vilket brukar anföras som orsaken till att spädbarnsdödligheten sjunkit till dagens låga siffror. Sjukhusen har varit en bidragande orsak och bra för kvinnor med högriskgraviditeter, men den största anledningen till att fler kvinnor och barn överlever är de sociala förändringar som skett under samma tid. Sverige är idag ett samhälle där få svälter eller är felnärda och där god hygien, kost och motion är tillgängligt för de allra flesta. Dessutom har de omständigheter under vilka kvinnor väntar och föder barn förändrats mycket.

”De kvinnor som inte vill ha barn, som inte är friska nog att få barn eller som av genetiska eller andra skäl riskerar att få högriskbarn behöver idag inte föda barn alls, tack vare moderna preventivmetoder och möjligheter till ett tidigt avslutande av graviditeten. Dagens små familjer ger hälsosammare, mindre slitna omföderskor. Kvinnor behöver heller inte föda barn lika många gånger och lika sent i livet. Förbättrade sociala och ekonomiska villkor är också en bidragande orsak till ett mindre riskfyllt barnafödande. Att tillskriva den reducerade barnadödligheten till förbättringar i den medicinska vården eller obstetrikernas skicklighet är att blanda ihop association med orsak och verkan.”
Sheila Kitzinger, Birth at Home

Enligt en brittisk undersökning (Chalmers & Richards 1977) skulle mödra- och barnadödligheten ha fortsatt att sjunka på grund av den relativt sett större nedgången i fertilitetsnivån i högriskgrupperna för mödra- och barnadödlighet, även om medicinsk praxis hade varit oförändrad i Europa och Nordamerika.

Hemfödsel i Holland, England och USA

I Holland föds fortfarande mellan 30 och 35 % av barnen hemma. Den holländska barnmorskan har huvudansvaret för kvinnan under graviditet och förlossning och bedömer om kvinnan ska remitteras vidare till obstetriker. Holland har också ett väl utbyggt ambulanssystem, korta restider till sjukhusen och tätt mellan förlossningsavdelningarna. Det finns en bra kommunikation mellan de barnmorskor som biträder vid förlossning och närmaste förlossningsklinik.
För att bedöma vilka kvinnor som kan föda hemma har den holländska regeringen utarbetat en kriterielista för vad som gäller för normala och onormala förlossningar. Barnmorskorna bedömer kvinnorna utifrån kriterielistan vilka kvinnor som är låg- och högrisk. Utifrån den här bedömningen rekommenderas ca 35 % av kvinnorna att föda på sjukhus. Av de resterande 65 % föder sedan cirka hälften hemma.

Även om det holländska systemet visar mycket goda siffror är det idag utsatt för påfrestningar. Holländska feminister frågar sig om smärtan verkligen är nödvändig och undrar om det patriarkaliska samhället förnekar kvinnorna epiduralbedövningens fördelar. Allmänläkarnas organisation i Holland har inlett en process för att inte barnmorskan ska få ha huvudansvaret för den gravida och födande kvinnan. Man har under de två sista decennierna bland lågriskbedömda kvinnor sett en ökning i antal remitteringar till läkare under förlossningen, både i hemmet och på sjukhus.

I England har Midirs, som är ett kunskapscenter med databas och tidning inom barnmorskans område, tagit fram ett antal broschyrer om olika ämnen som berör graviditet och födande. Innehållet bygger på aktuell forskning och ger de blivande föräldrarna fakta så att de sedan kan göra ett informerat val beträffande amning, att föda barn i säte, att ha en doula med under förlossningen, rutinmässigt ultraljud, alkohol under graviditeten, epiduralbedövning under förlossningen och valet av förlossningsplats. Dessa broschyrer finns i två olika varianter, en för de blivande föräldrarna och en mera utförlig och på fackspråk för professionella inom området. Fördelar och nackdelar med olika alternativ presenteras, liksom information om vad man ännu inte vet genom den forskning som gjorts och hänvisningar till var man kan få ytterligare information.

I USA liknar utvecklingen i stort den i övriga västvärlden. 95 % av alla amerikaner föddes i sina hem år 1900. Den siffran var halverad redan 1940 och är nu nere i cirka 5 %. Trots att så många barn föds på sjukhus i USA har de förhållandevis hög spädbarnsdödlighet – 20 andra länder har bättre siffror.

Hur många svenskar föder hemma?

I början av 1900-talet föddes alla barn i Sverige i hemmet. Under 30-talet byggde man ut förlossningsvården och 1935 föddes ungefär lika många barn på sjukhus som hemma. I början av 60-talet föddes 99,7 % av alla barn på sjukhus.

Det är inte helt lätt att svara på frågan om hur många barn som föds i hemmet i Sverige idag. För det första därför att kanske inte alla hemförlossningar journalförs, särskilt inte de som sker utan barnmorska närvarande. För det andra ger barnmorskornas journaler ingen säker statistik, eftersom det inte finns något ställe i journalen där man kan ange huruvida hemförlossningen var planerad eller oplanerad hemförlossning. För det tredje är statistiken missvisande angående barn som fötts i hemmet men efteråt kommer till sjukhus: dessa barn journalförs som om de hade fötts på sjukhus.

Men man kan ganska lugnt säga att det är få barn som föds hemma idag, även om antalet för första gången på flera år är stigande. Drygt 99 % av de svenska kvinnorna föder idag på sjukhus – cirka en promille av barnen föds hemma. Så här ser föreningen Föda Hemmas statistik ut för åren 1978-2003 (gäller endast planerade hemförlossningar. Streck betyder att inga uppgifter finns):

År Antal hemfödslar Varav avslutade på sjukhus Varav utan barnmorska Önskade men genomförde inte hemfödsel
1978 9
1979 23 5
1980 21 3
1981 20 6
1982 29 3
1983 41 4
1984 60 18
1985 57 11
1986 79
1987 72
1988 116
1989 110 13
1990
1991
1992 1
1993
1994
1995 49 2 2
1996 45 1 4
1997 45 3 6 8
1998 56 4 7 3
1999 79 7 9 8
2000 91 11 7 13
2001
2002
2003 123 24 3